godisflabb

För snart en månad sedan skickade jag en låda finskt godis till gänget på Philips Medical Systems i Israel. Lådan innehöll Fazers heliga treenighet Marianne - Pihlaja - Omar plus salmiak av varierande form och styrka (både tugg- och suggodis). Allt detta inpackat i en låda med Marimekkomönster (blå Unikko, som mina gardiner i arbetsrummet).

I stundens svaghet hade jag lovat skicka äkta finskt godis eftersom jag inte hade kunnat hämta något med mig, och killarna lovade göra smaktest och ge poäng. Sagt och gjort, väl hemma införskaffade jag mängder godis och var på alla sätt stormförtjust över mitt lilla interkulturella gastronomiska projekt. Jag väntade och väntade och trodde att tullen hade tagit godiset.

Men guuud va kul det var att få tackmejl igår med FOTON de hade tagit när de smakade på det ena och det andra! Heheheeeee vilka miner när de smakar på pepparsalmiaken! :D

Regnruskigt

Det regnar och stormar och är mörkt. Myys.

Jag tog fram starkljuslampan igår. Nu är det vinter. En av följderna av att ha bott fjorton år i Spanien är att man ser mycket enkelt på årstiderna: sommar övergår till vinter och tvärtom. När det är varmt är det sommar (enligt detta perspektiv är sommaren i Finland MYCKET kort eller OBEFINTLIG). När det blir kallt (läs: under 15-20 plusgrader) så är det vinter. Höst och vår är bara trevliga för- och efterstadier av vintern. Och ord man använder för att sälja kläder. "Primavera en el Corte Inglés", "La mejor moda de Otoño", osv.

Klart man tänker så när man har en oändlig sommar med 30-35 plusgrader som standard och sen en lång obestämd årstid då det är lite kallare. Men fattar ni hur deprimerande det är att tänka så här uppe i Norden? Jojo, nog har jag ju acklimatiserat mig och anpassat mig och blivit "made in Finland" på många sätt. På nytt. Men det här med två årstider ger sig inte. Sitter kvar som berget. Alltid samma ångest över att sommaren a) inte kom överhuvudtaget eller b) var kortare än i sången.

Fast det har väl alla andra också :)

Några insikter

Börjar inse att det inte var så smart att baka en hel morotskaka till och frysa ner den. För nu sitter den där i frysen och vill ut.

Börjar också inse att det i min överfulla klädgarderob inte finns ett skvatt som liknar den kombination av proffsighet, nonchalans och illa dold sexighet jag har tänkt mig utstråla i egenskap av kördirigent i Linköping.

En ytterligare insikt som har smugit sig fram är att jag borde ha beställt tid hos frissan länge sen.

Och som oliven i martinin har jag äntligen börjat fatta att jag faktiskt måste göra något helt själv för att komma igång med motionen. Här har jag gått och väntat att det bara ska hända något.

Vitsi.

helgens bravader

"Men guvaskönt!" är inte ett uttryck jag vanligtvis brukar utbrista i en måndagmorgon men nyss gjorde jag det. Anledning: många. Fick nyss en stor, alltså STOR leverans ivägskickad. Nästa projekt börjar först imorgon. Har hela dagen på mig att för att åtgärda de två andra viktiga måstena, ordna upp kaoset på mitt skrivbord och i mitt notarkiv. Hann redan börja åtgärda måstena genom att sätta mig vid köksbordet med en bok och en kopp te. Lika viktigt som själva måstet är den mentala förberedningen inför uträttandet av måstet.

Men allra främsta orsaken till att jag nyss sade "Men guvaskönt!" åt mina blå Marimekkogardiner är de bravader jag uträttade nu i helgen. Minns ni när jag skrev att det finns en countdown någonstans i universum... på lördag sa det PING, YOUR TIME IS UP OCH NU SKA DET HÄNDA SAKER PERKELE. Resultat: från totalt stillestånd till total friggin' frenzy. Lördag: ut på cykeln och ut till Runsala och plocka svart trumpetsvamp, sen hem och köra sex maskiner tvätt och baka två morotskakor, den ena för nedfrysning. Söndag: upp och baka scones till frukost, mysa med gammal film fram till ett, sedan städa datorn, öva diverse sånger och körstämmor i två timmar, packa undan sommarkläderna och ta fram vinteryllet, föra ut högarna av kartong, glas och metall i köket till insamlingen... allt i ett kör och med högsta växeln på. Trodde först att jag hade drömt allt när jag vaknade imorse. Men nej nej, det hände på riktigt. GUVASKÖNT!

Bravader kan kännas riktigt bra. Tills nya måsten kommer och bråkar, vilket brukar vara nästa dag. And so it goes.

Aaa najs. Imorgon när det är måndag och jag behöver lite distraktion och uppiggning i form av bloggläsning kommer det att finnas en massa nya inlägg på mina favoritbloggar. Nu har jag dock lite dåligt samvete för att inte ha bidragit med ett fjutt igår. Eller idag, för som ni snart kommer att märka har jag absolut inget att komma med, det här är världens onödigaste inlägg. Men imorgon berättar jag kanske om allt vad jag har sysslat med nu i helgen.

För att bjuda på en liten teaser: ugnen har gått het...

carpe dddd...

En grej jag inte skulle ha fått uppleva om jag inte sjöng i Flora: att stå på gradängerna i domkyrkan och sjunga för Finlands riksdag, statsminister Vanhanen, nobelpristagaren och före detta presidenten Martti Ahtisaari, före detta presidenten Mauno Koivisto, ärkebiskopen, högsta domstolens och högsta förvaltningsdomstolens presidenter plus diverse andra högdjur... kremmdelakremmen, kan man säga. Nervigt? Ok, liiiite pikilitegrann, speciellt just före första soloslingan, men inte värre än så. Men härregud så vi har intensivövat också, sytt ihop det hela på bara några dagar. Dirigenten Uffe myste och riktigt lyste, det var uruppförande av hans specialbeställda komposition och det gick brabra.

Nu ska vi avrunda med lite stamrepertoarskväll här i vår lilla lejonkula, Sibbe (Sibeliusmuseum, om det nu är nån som inte vet vad Sibbe är). Sånt här blir man lätt på gott humör av! Kommer nog att sakna det nästa år men någon gång måste man sluta och det har aldrig känts så rätt som nu. Ge lite plats åt de nya krafterna, släppa taget och gå vidare, se varthän jag vill själv... jess. Men nu: njuta av detta medan det varar, är nästan frestad att utbrista i ett "carpe diem"! Fast jag vet vem som kommer att göra en grimas åt detta hehe ;)

bättre idag

Yo, är är jag igen. Kan tillägga att jag är snäppet mindre zombie än igår. Igår var jag... ja, hm, glöm igår. Bättre idag. Har orkat med jobbet, har inte våndats över allt det jag borde och inte hinner göra, ska nu promenera till stan på övning i domkyrkan. Hoppas att spänningshuvudvärken från igår håller sig borta. Efter övningen har vi kvartettuppträdande med kryddona, jei. Alltid kiva att ställa upp för fansen.