En grej jag inte skulle ha fått uppleva om jag inte sjöng i Flora: att stå på gradängerna i domkyrkan och sjunga för Finlands riksdag, statsminister Vanhanen, nobelpristagaren och före detta presidenten Martti Ahtisaari, före detta presidenten Mauno Koivisto, ärkebiskopen, högsta domstolens och högsta förvaltningsdomstolens presidenter plus diverse andra högdjur... kremmdelakremmen, kan man säga. Nervigt? Ok, liiiite pikilitegrann, speciellt just före första soloslingan, men inte värre än så. Men härregud så vi har intensivövat också, sytt ihop det hela på bara några dagar. Dirigenten Uffe myste och riktigt lyste, det var uruppförande av hans specialbeställda komposition och det gick brabra.
Nu ska vi avrunda med lite stamrepertoarskväll här i vår lilla lejonkula, Sibbe (Sibeliusmuseum, om det nu är nån som inte vet vad Sibbe är). Sånt här blir man lätt på gott humör av! Kommer nog att sakna det nästa år men någon gång måste man sluta och det har aldrig känts så rätt som nu. Ge lite plats åt de nya krafterna, släppa taget och gå vidare, se varthän jag vill själv... jess. Men nu: njuta av detta medan det varar, är nästan frestad att utbrista i ett "carpe diem"! Fast jag vet vem som kommer att göra en grimas åt detta hehe ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar