Nu bär det av till Houtskär över helgen. I väskan har jag två ylletröjor, yllesockor, tre böcker, ett stickningsprojekt och Leilas kokbok A piece of cake. Ute är det snöstorm, vi ska köra så in i norden försiktigt. Det här är det enda veckoslutet vi kan och vill åka ut till svärföräldrarna så förstås ska det snöa och storma just nu. Men än sen då? Det finns en massa skönt och mysigt man kan hitta på inomhus :)
Igår, efter en trevlig pratstund med Jutz och H i de chokladbruna sofforna på nya Café Aschan i Hansakvarteret, var vi med Jutz och kollade in en ny butik. Sådant är roligare och lite tryggare när man är två. Butiken heter Ruohonjuuri och säljer allt möjligt ekologiskt, miljöskonsamt och rättvist producerat. Kosmetika, kläder, té, livsmedel, you name it. Fäste mig direkt vid Kannabiskexen. Hmmm, blir man månne påverkad? Smakar de ens gott? Vågade inte köpa. Men de hade Flädersaft! och Vanilj-ingefäraté! och dyr, rättvist producerad choklad! Besöket blev ganska kort men jag har ännu en tanke om att gå tillbaka och riktigt, riktigt kolla vad allt de har. Bl.a. lär de ha tvättnötter (sapindus mukorossi), indiska såpnötter som kan användas istället för tvättmedel. Min kompis A är helt frälst av dem. Vet inte själv, är lite misstänksam mot hela konceptet att "miljövänliga" produkter fraktas tusentals kilometer. Men om man vill slippa industriella kemikalier så why not. En sak jag dock har fastnat vid och blivit rätt så frälst av är menskopp. Jo - jag. Använder en kopp modell Lunette (finskt, lokalt!). Hade läst om den på Aftonbladet och tänkte att nja, kanske. Sen lästa jag på Cillahs blogg att hon använder en och är helt frälst. Så jag slog till och är jättenöjd. Menskopp, spikmatta... var ska det sluta? :)
Slutligen fick jag impuls att gå till Stocka och äntligen köpa en frukostbricka som J och jag egentligen hade lovat varandra i julklapp, men... Akademiska Bokhandeln hade slutspurt på bokrean, 40 procent rabatt på redan rabatterade priser. Så jag fastnade dit. Försökte köpa vettigt, hitta böcker jag vill ha i bokhyllan länge. Det blev Suuri runokirja (Suomalaisen lyriikan rakastetuimmat säkeet!), Den svenska sångboken (det hittills mest ambitiösa och omfångsrika försök som har gjorts att i en enda volym samla och kommentera vad som kallas den svenska sångskatten!), What Maisie Knew av Henry James (först utgiven 1897, aldrig läst något av H. James) och The Yacoubian Building av Alaa al Aswany ("must have-boken" några år tillbaka).
Är på slutrakan på en annan litterär klassiker, "To Kill a Mockingbird" av Lee Harper. Jättebra bok! Nästa bok blir McCall-Smiths "Espresso Tales". Sen borde jag väl läsa något på svenska eller finska. Märk väl, "borde jag väl". Va? Hur har detta hänt? Vad är detta för språksnobberi?
Ett tack till H, tipset funkade :) Det är ganska roligt att hålla en körövning men helt utmattande ibland. Särskilt om man inte är så jätteduktig på piano och måste sätta på ett extra kol för att klara av koncentrationen. Och ändå såsar man. Bättre sagt, ändå såsade jag. Men nu har jag ett nytt favoritstycke inför jubileumskonserten, Jukka "The Joiku" Linkolas Work Song. Rytmer och saftiga ackord, det är min grej. Vi kom igenom den igår, men klapp och stamp och fingerknäpp och allt, wohoo. Jepp, that's me, total körnörd.
Nu har jag typisk dagen-efter-körövning-känsla. Musiken bubblar i mig och jag tycker att det är så onödigt att måsta jobba. När jag en gång känner för att öva och kolla på noter och göra arr och ha mig. Men nä, arbetsdeadline idag klockan tre. Hjälps inte att klaga, bara att sätta igång.
Ja, jag måste bara säga att den där spikmattan är bra. Inte vet jag vad den egentligen ska göra men för mig är den helt suverän för att slappna av ordentligt. Igår botade den spänningshuvudvärken som hade plågat mig hela dagen på tjugo minuter. Ryggen kändes lite öm så jag bredde en tunn filt över den, men lika skönt var det.
Den här dagen såg ut att bli lite väl stressig med jobb, lunch med kompisar och mera jobb, sedan besök i körarkivet för att gräva i foton och sen körövning där jag ska vikariera för ordinarie dirigenten. En sak måste bort, det fick bli arkivdykningen. Vi tar det på torsdag istället. Lunchen var skön, det är igen en sån där osannolikt strålande vinterdag så det var en njutning att cykla till stan med solen i ansiktet. Väl värt att stiga upp lite tidigare om man får hålla en så skön paus mitt på dan!
Enda saken som stör mig är att jag missar KeyE-konserten ikväll...
Oj usch, nu är den där spänningshuvudvärken här igen. Som inte blir bättre av att sitta vid datorn... alltså det är nog så onödigt, huvudvärk. Helt jävligt. Det är som om den skulle veta när det är absolut olämpligast, när jag har saker att göra som kräver koncentration och gott humör. Skit på den, på riktigt. Jag har ju varit ute och motionerat idag, två gånger. Jag har hållit pauser, jag har sjungit. Vet den inte hut? Nu lägger jag mig på spikmattan och spelar något avkopplande. The painkillers never work.
Detta har varit en riktigt superavkopplande helg, sådana här helger borde filmas och dokumenteras och visas på seminarier för hälsa och välmående. För det första: ingen dator i två dagar. Bidrar starkt till ledighetskänslan, förstår ni. Sen har vi varit mycket ute och fått gott om motion, ett annat stort plus. Slutligen har vi ätit gottgottgoooott. På lördag var vi på födelsedagskalas hos goda vänner och fick tre sorters kaka (!) medan vi lyssnade på gamla LP-favoriter från 70- och 80-talet. Bonus: det var så vackert väder att vi valde att promenera dit, det tog ca en timme. En timme ute i solen! Efter tre veckors molntristess (känns det som)!
Söndagen inledde vi med nybakade semlor (av färdigjäst men ogräddad deg som jag hade frusit ned dagen innan) och gammal film (är detta redan en tradition?), denna gång Philadelphia Story med Cary Grant, Katie Hepburn och Jimmy Stewart. Sen lagade vi ugnsbakade griskotletter med rosmarin, timjan och vitlök, lyxigt potatismos med gräslök och salsa. Plus gott Rioja Reserva-vin. Plus urgod "banana mousse with butterscoth ripple" (alltså bananmousse med tjinuskisås). Allt detta från Gordon Ramsay's bok Fast food. It was pretty fast, and fabulously good! Medan vi åt tittade vi på en gammal film till, Dr. Strangelove or How I learned to stop worrying and love the bomb. Efter att ha sett filmen om Peter Sellers kvällen innan. Vilken typ.
Varför ska det alltid vara så vemodigt när helgen närmar sig sitt slut? Det kommer ju fler. Ja, hoppas verkligen att det kommer fler som denna!
Nu är jag mentalt beredd att jobba lite.
