En upptäckt: "Euforia. Helen Sjöholm sjunger Billy Joel" Nu vet jag inte längre vad som är bäst, Billy Joel som sjunger Billy Joel, eller Helen som sjunger Billy Joel. Men båda gör mig helt salig, så win-win.
En känsla: att vara både nöjd med sig själv och kören efter väl utfört arbete under ett långt övningsläger, och att med en gnutta bävan inse att det är på riktigt nu. Det blir konsert om några veckor och det är en hel del att göra tills dess. Nå, lösningen är enkel: bring it on.
En gåva: att få tillbringa en stund med en god vän, en sån vän som jag kan och vill prata i flera timmar i sträck med. En underbar vän som hämtar en bukett gula rosor. Vänner är liv!
En dikt: To Autumn av John Keats. Tredje versen:
Where are the songs of Spring? Ay, where are they?
Think not of them, thou hast thy music too -
While barred clouds bloom the soft-dying day,
And touch the stubble-plains with rosy hue;
Then in a wailful choir the small gnats mourn
Among the river sallows, borne aloft
Or sinking as the light wind lives or dies;
And full-grown lambs loud bleat from hilly bourn;
Hedge-crickets sing; and now with treble soft
The redbreast whistles from a garden-croft;
And gathering swallows twitter in the skies.
En insikt: tänk att få vara helt för sig själv ibland, och bli sig själv igen.
