Okej, nu ska vi jämföra veckosluten mot varandra:
Fast nevermind. Slutsats: den här helgen vinner, ingen fråga om saken. I en stund av filosofisk tacksamhet sade jag något åt Johan i bastun igår kväll som sammanfattar det ganska bra (efter en underbar, underbar dag med förmiddagsstädning, Ikeabesök, lång eftermiddagsvila, blåbärspajbak och middag med ny succérätt): "det är skitdagarna som gör de sköna dagarna så sköna".
Inget ljus utan mörker, ni vet.
Och det börjar verkligen kännas lite ljusare nu. Jag har inte kunnat skriva om allt här på bloggen, för jag har gått och burit på en trevlig liten hemlighet och alltihopa har liksom hängt samman. Men nu är världen (=fejan) underrättad: jag är gravid, i vecka fjorton. Fysiskt har den här graviditeten inte varit särskilt jobbig, men de tre första månaderna gick jag omkring och mådde psykiskt illa ganska ofta. Alltså helt enkelt, hormonerna plus hela det gångna årets krav och stress. En (för) lång och het sommar då ingenting hände, för lite motion och för lite kontakt med vänner. Resultat: inåtvänd och trött, kort stubin, ledsen och ensam,
Men vet ni vad jag har gjort? Jag har träffat vänner. Jag har motionerat. Jag har börjat på en kubansk danskurs på arbis. Jag har bett om remiss till en psykolog via rådgivningen. Och nu känns det mycket, mycket, jetemycket bättre.
 |
| En bra start på lördagen (om man är tillräckligt pigg): morgon-TV och sedan morgondammsugning! |
 |
| Efter Ikea. |
 |
| Blåbärspaj med hemlagad vaniljsås. Seriöst, jag kunde ha ätit bara sås. Leila är bäst. |
 |
| Efter bastun och pajen ritade vi ansikten och prickar. Det blev pappa, Julia, mamma, grannar och dagiskompisar. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar