Bevis på att vi lever

När jag har semester skulle jag egentligen inte vilja röra datorn ens med en lång pinne, men när jag nu sitter här och sköter lite fakturering och sådant så måste jag ju passa på och lägga upp lite bilder på bloggen, för annars blir bloggtorkan alldeles för lång.

Så vad har vi hållit på med? Nå till exempel:

Emigrerat ut till skären. Mergus tog oss sista biten till Houtskär.

Ritat.

Ätit födelsedagstårta. Denna gång fick tjinuskisåsen perfekt konsistens, ajajaj vad det var gott.

Solat och sytt gardin. För hand.

Lekt tåg!

Semester om tre, två...

Ja mina peeps, så vart det dags att dra ut till skären för sommaren.

Jag skriver det så där nonchalant, men: alltså kan ni fatta? Midsommar! Semester! Åååh, stuglivet kallar! Och när jag säger stuglivet så innebär det i vårt fall hela frikkin' gammaldagsidyllen från början till slut: vattenpump och utedass, vedeldad bastu, ingen TV, disk ute i det fria, morgontoalett nere vid stranden. Skrockande ådor, doften av Imperial Leather-tvål. Lugn. Mmm.

Och sen, när man är uttråkad efter en halv dag av lugn, så finns där massor att göra. Ni vet, som på alla inte helt splitternya sommarställen.

Åter ska det dessutom bli en intressant utmaning att se hur mycket saker som man på riktigt kan packa in i en Twingo, med beaktande av att man själv ska resa i den. Vi har en, ska vi säga komfortabelt liten bil. Men den rullar, och kan parkeras på yttepyttesmå platser, och så kan man känna att man verkligen har rätten på sin sida när man står på färjan och fnyser åt alla kroisosbilar med båten i släp som envisas med att uppta massor med plats just under värsta midsommartrafiken.

Ohmigod this is really happening. Hej Houtskär, här kommer vi!

Lördag!

Lördag, hörni. Ingen tokig veckodag. Sedan urminnes tider (okej, sedan jag var liten, då) har lördagen varit dagen då man får göra sånt man inte får göra under veckan, och det är ju ett helt prima koncept.


När man är liten vill man kanske äta karkki och se på TV hela morgonen, vitsi jag minns den där känslan att vakna och veta att det är lördag och karkkidag! Några år senare är höjden av lyx kanske att sova länge och sen få sträckläsa serietidningar eller en bok, medan man käkar lördagsgodiset. Och ytterligare några år senare kan lördagskänslan komma av att veta att det finns kvällsplaner med kompisarna (förutom av att det är karkkidag, låt oss nu inte glömma det väsentliga).


Och nu, kära vänner, kan vi säga att cirkeln är sluten: tevemorgon is da shit. Inget säger lördag morgon som Mumintrollet på TV och hela familjen i mjuka plagg och lilla flickan med burrigt hår som följer så ivrigt med och ropar stup i kvarten: Titta! Icki! (Titta Stinky!) Jawohl, och det finns tillochmed en påse karkki i skafferiet, och kladdkaka i kylen. Ordet lördag har fått tillbaka sin magiska kraft, oujea.

Prima middagsbjudning

Ibland känns det lite extra snopet att bli förkyld. Som när man har fyra vuxna och tre barn på kommande för att äta middag, och kylskåpet fullt med marinerat kött och skumpa och grejs, och det hela avbokas pga bobborna. Och då inte från värdarnas håll, utan gästernas, som är förnuftiga och föredrar att skjuta upp. Snopet är bara början, liksom.

Å andra sidan är hemmet städat och fint och man behöver åtminstone inte oroa sig över vad man ska hitta på för mat till veckoslutet. Och jo, en hel hylla i kylskåpet är upptagen av skumpa.

Men hej vad är juttun med att måsta bli förkyld på det här sättet? Kamååån!

Prima måndag

Jaha, den här veckan då: seriöst tajt jobbschema. Jag ser ett visst mönster här... På riktigt, jag borde ha börjat i måndags, ens lite vid sidan om. Men det kunde jag inte göra, för alltså tro det eller inte, den nya versionen av programvaran som behövs för det här jobbet hade som krav att man avinstallerar den (ur)gamla versionen som jag hittills har jobbat med, och jag varken hann eller orkade byta version mitt i ett brådskande jobb. Med tanke på allt teknikstrul jag hade med installationen nu under helgen så vet jag inte om jag ångrar mig så mycket.

Men nu sitter man här like a stick in the crap hela veckan. Että näin.

Ändrade planer

Utflykten blev av, men destinationen förändrades i sista stund: det blev att "inviga" jouren i splitternya T-sjukhuset. Farbror doktorn lät sig väntas på i typ en och en halv timme men som tur finns det lekhörna på sådana här ställen. Medan vi väntade hann Julia duka fram flera måltider med lektallrikar och glas, bygga och riva hus, bygga och riva torn, rita, gå omkring och sjunga, springa i korridoren, leka med bilen, äta flera nävar russin, slicka på en plastkavel och äta rågsmörgås som pappa höll i. När det blev vår tur var hon först helt "ålrajt, ja e me" men så fort hon såg stetoskopet blev hon helt "e du int klok? Aldrig i livet!" och när öronundersökningssaken kom fram var det nätt och jämt så hon hölls mellan fyra väggar. Några sekunder senare vinkade hon lättad hejdå åt fabo doktorn och sen var det dags för ännu en fajt här hemma, med ögondropparna. Nu verkar hon ha funnit sig i sitt öde: ögondroppar varannan timme i två dagar, sen med lite längre mellanrum. Jepp, diagnosen är ögoninflammation. Verkar inte störa henne det minsta, förutom när de där förbenade dropparna ska sprutas in i ögonen.

Here we go again

Vilken vecka, herredujösses. Hur är jag så här slut? Skolan är officiellt slut, så jag borde ha en massa tid att jobba lugnt och bara vara. You'd think. Man tänker långa stunder med tekopp och bok, solbad på terrassen, lackande av tånaglar and shit. Well think again. Jag har ramlat i säng varje dag och sovit för korta nätter, haft ett järnhårt schema från morgon till kväll och bara presterat och sneglat på klockan för att hinna med, hela, hela, tiden. Varför i hela friden?

Det kallas för klassiskt Heidi-vimsande. Kan inte finnas för mycket tom tid i kalendern, för då börjar det liksom krypa i hjärnan av uttråkning och det är ju inte kul, bäst att hitta på en massa program för att fylla all tom tid. E presto: Ekorrhjulet är uppmonterat, varsågod och spring! Suck. Sucksucksucksuck! Hehehe, kommer jag att lära mig någonsin evöö? Snälla jag? Helt på riktigt?

Helt ärligt talat, numera känns det extra jobbigt att stressa så här, för det stjäl enorma mängder tid och mental närvaro från stunderna med familjen. Not cool.

Tur att det finns en i familjen som håller sig lugn och kommer med bra förslag. Om en stund åker vi på utflykt till Rimito, nypotatissäsongen invigs idag på Röölänranta!

Freedom

Hahaha sitter och lyssnar på klippet som Camsan lagt upp, David Hasselhoff sjunger om friheten! Och vet ni vad? Snart är jag kvitt den här dölånga översättningen där floskel och trötta säljadjektiv trängs som maskrosor på en övergiven gräsmatta! Sen blir det något helt annat, stram förvaltningstext. Pust.

Alltså hur många gånger ska man behöva sitta och massera språkområdena i hjärnan för att komma på en bättre översättning för "monipuoliset" än "mångsidiga"? 

Prognos: hett

Jaha gott folk, vi har värmebölja i minst en vecka till. Här i huset har vi en som jublar, en som stönar och en som bara bryr sig om en sak: sandlådan.

Ni som känner Johan kan gissa att han inte är den som jublar.

Vem som bara bryr sig om sandlådan kan ni säkert också gissa er fram till.

På jubelfronten återstår alltså jag. Yippee, sommarvärme!