Vilken vecka, herredujösses. Hur är jag så här slut? Skolan är officiellt slut, så jag borde ha en massa tid att jobba lugnt och bara vara. You'd think. Man tänker långa stunder med tekopp och bok, solbad på terrassen, lackande av tånaglar and shit. Well think again. Jag har ramlat i säng varje dag och sovit för korta nätter, haft ett järnhårt schema från morgon till kväll och bara presterat och sneglat på klockan för att hinna med, hela, hela, tiden. Varför i hela friden?
Det kallas för klassiskt Heidi-vimsande. Kan inte finnas för mycket tom tid i kalendern, för då börjar det liksom krypa i hjärnan av uttråkning och det är ju inte kul, bäst att hitta på en massa program för att fylla all tom tid. E presto: Ekorrhjulet är uppmonterat, varsågod och spring! Suck. Sucksucksucksuck! Hehehe, kommer jag att lära mig någonsin evöö? Snälla jag? Helt på riktigt?
Helt ärligt talat, numera känns det extra jobbigt att stressa så här, för det stjäl enorma mängder tid och mental närvaro från stunderna med familjen. Not cool.
Tur att det finns en i familjen som håller sig lugn och kommer med bra förslag. Om en stund åker vi på utflykt till Rimito, nypotatissäsongen invigs idag på Röölänranta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar