kicksen

Heja, vårsolen! Vitsi, det är vårigt nu. Ni vet när man gå på trottoaren och ser hur snön och isen håller på att  smälta bort så att allt som blir kvar är asfalt och en tjock matta av grus, och gruset dessutom blänker i det starka solskenet (som man inte riktigt fattar var DET kom ifrån, det var ju januarisvart helt nyss) och så hör man fågelkvitter på köpet - den känslan?

Sen tittar man på Forecas vädertjänst och ser att det ska bli minus femton och snöoväder till helgen (jo jag vet, jag veet: man = jag). Jag tyckte att det var lite onödigt med så där mycket snö och kyla. Lite dålig planering från vädrets sida.

Hur som helst, det här med solsken efter en lång parentes är alltid en kick!

Vet ni vad som också är en kick? Lunchdejtar. Jag har lyckats träffa många fina typer över lunch på sistone, och trenden ser ut att fortsätta över de närmaste veckorna. Idag åt vi med Jutta och Annie på bästa sushistället i stan, Kado Sushi i saluhallen. Herregud, vad det var gott. Sushi ska vara just så där gott, och så ska man få snarvla om allt och inget och bara vara sig själv. Då blir åtminstone jag på gott humör.

Avant Garde-håret

Jag har gjort något med mitt hår. Ja, jag vet. Igen, liksom? Nå kyllä. Här följer några glimtar ur spegeln.

Det korta håret håller att bli för långt, och ser dessutom hiskeligt tråkigt ut.

Frisören på Avant Garde i Åbo fick fria händer. Annorlunda!

Annorlunda, och ganska trevligt...

Ja, alltså jag är kanske helt pikilite kär i mitt hår just nu.

Ser ni? Två olika färger. Fancy schmancy!

Okej, sista på riktigt.

Me no like

Aj. Nej sjutton. Såg mig just i spegeln i badrummet. Trötta ögon, rynkor kring munnen, torr, blek hud och dålig hållning* till råga på allt. Arma datorjobb.

Det får det allt räcka för idag. Vi sticker till Nådendal och käka paj hos fammo och faffa. Om en knapp timme kommer faffa till dagis och hämtar oss med bilen. Och vet ni vad jag tänker göra? Jag tänker strunta i den bekväma bussen och promenera hela vägen dit. Det torde ta typ 45 minuter. Åh, så jag behöver det! Hej då!

*Hur många rätade just lite grann på ryggen?

A cappella-nörden

Vet ni vad som är roligt? Att coacha. Det är super, superroligt. Och supersvårt. Mentalt utmattande. En saakelis kick.

Jag coachar alltså körer och sedan igår även mindre vokalensembler. Inte särskilt ofta, men då och då. Jag studerar vokalteknik men när jag coachar handlar det för det mesta om allt annat än teknik och renhet. Det handlar om att göra musik, om att ge något, berätta något, fånga, stråla, överraska, njuta, gripa! YEAH! Jag kan bli så inspirerad att jag hoppar upp och ner!

För en tvättäkta kvartettnörd som jag så var det sannerligen en glädje att få bevittna hur kvartettsången blomstrar bland Åbos studentkörer. Ännu mer glädjande är det att det samarbetas över språkgränserna för att ordna workshoppar och konserter för körernas mindre vokalensembler. Efter gårdagens workshop har kvartetterna en vecka på sig att finslipa, och nästa lördag blir det konsert i Solsalen. Kom och lyssna, vettja!

Tempus habeo

Jag vågar nästan inte skriva om det här för att inte jinxa det...

Jag har tid.

Förstår ni, jag har tid att jobba, tid att göra läxor, tid att öva både piano och sång OCH tid att ta det lugnt med en bok. Tid att träna yoga, tid att frikkin' städa.Vad är det riktigt som händer? Alltså hallå, idag har jag skrivit ett inlägg på min spanska blogg och nu skriver jag här på den svenska. Två blogginlägg. Jag har tid att mejla, planera, uppdatera, fundera och fast bara sitta och dagdrömma om jag vill.

Igår samma sak: tid för allt, en sak i sänder, lugnt och jämnt.

Det är något lurt på gång nu. Det luktar lite lugnet före stormen, det här.

Herregud, nördigare rubrik får man leta efter. Är det så att min inre nörd tittar fram när jag varvar ner, eller?

Puss puss

Det pussas extra flitigt här i huset just nu. Utöver en massa annat har flickebarnet lärt sig att pussa på riktigt, med ett ordentligt *smack*. Hon är givetvis überförtjust över sina nya skills. Kärlek delas frikostigt ut åt alla gosedjur och förstås mamma och pappa, plus spegelbilden, böckerna, mobiltelefonerna, stövlarna, lampan, bussfönstret och allt som känns roligt eller ens lite trevligt. Till och med den stora lyftkranen som har stått på Auragatan vid Forumkvarteret, och som vi har pekat på varje dag på väg till eller från dagis, fick några flygpussar. Puss på er också!

morgongympa

Det här med att upprätthålla konditionen när man dras med dagisbobbor och hosta och slitenhet, det är ingen piece of kaka, icke. Man hinner vara frisk en-två veckor, just så att tanken på fysisk ansträngning börjar kännas lockande igen, och så pang. Ont i halsen och känslan av att "inte nu igen". Tröskeln blir bara högre och högre, man börjar skylla på att "jag blir ju ändå sjuk snart, det lönar sig inte att börja svettas".

Så igår kväll knäppte jag händerna före jag gick och lade mig och sade åt mig själv: "jag lovar att jag imorgon ska stiga upp klockan sex och göra fem solhälsningar och två asanor, och sedan äta frukost".

Är man så samvetsgrann som jag är så är det här faktiskt det enda knepet som verkligen funkar.

Lyft

Hörni nu är jag smått euforisk för vi har nyss varit och hälsat på hos en supertrevlig chilensk familj som bor i samma område som vi och som vi lärde känna via Johans farmor, och de bjöd på jättegod paella och de har en dotter i tonåren som är jätteduktig med barn och de hade dessutom bjudit en annan familj med två barn där mannen är från Galicien och fattar ni att mitt nätverk av spanskatalande människor här i Åbo har tredubblats över en kväll!

Dessutom så kändes det ännu ganska iffy i magen när vi promenerade dit, men sen bara slappnade jag av och hade roligt, och nu är allt åter fridens liljor i kroppen. Universal win.

The bobbs, del 846

Jag är med magbobba, igen. Inget våldsamt denna gång, men jag mår ändå så illa och är så tom i huvudet att jag bara duger till att sitta eller ligga och göra ingenting. Jee. Åh, det är så bortkastat att ha en ledig dag då man är magsjuk.