Ivern

Min man och jag - man kan inte säga att vi är så jättebegåvade när det gäller DIY. Villa och trädgård är liksom inte vår grej. Ja, jag säger vår och menar framför allt hans. Men så kommer vi ut till holmen, och något händer. Plötsligt är vi - hur ska jag uttycka det - helt besatta. Går inte att sitta, finns för mycket att göra. Att det ska vara så beroendeframkallande att kratta, till exempel.

Man måste byta chipset, liksom

Om exakt en vecka kommer mamma och pappa från Spanien på barnbarnsrunda. Mina föräldrar, som bodde sina första 36 år i Finland och sedan tog pick och pack och flyttade till Costa Blanca med sina två barn, då 11 och 8 år gamla. Barnen sattes i spansk byskola, föräldrarna jobbade och kämpade sig igenom några väldigt magra år i början av nittiotalet. De lärde sig spanska genom att se på spansk TV och alltid försöka tala spanska i byn. Barnen, som kunde spanska flytande efter sex månader, hjälpte dem ofta med språket.

Detta språk som jag nu talar med mitt barn, för det känns så nära hjärtat. Ibland känns det lite svårt, jag hinner inte byta språk i huvudet tillräckligt snabbt. Jag måste ju tänka på spanska när jag använder spanskan, annars går det inte. Tricket är att inte översätta i huvudet, då skiter det sig ganska så fort. Hay que cambiar el chip, es lo único que funciona.

Nirvana

Regn och rusk idag igen. Då kan man ju sitta inomhus och skriva blogginlägg om sommarens vackraste och varmaste dag hittills:

Igår firade vi söndag med bastu och Muurikkaplättar ute på holmen och hörni, det var nog Paradiset på jorden, som min före detta sånglärare brukar säga. Nirvana. Inga stora saker, men saker som väger tungt i vågskålen. Som att få lägga sig på en solbädd och läsa tidning medan svärmor leker med Jullan på en filt. Att titta ut genom bastufönstret och nästan bli bländad av solskenet som dansar som vit eld över hela fjärden. Att vända blicken tillbaka in i den dunkla bastun och långsamt urskilja skrattande tänder och ögonvitor, sedan resten. Att känna den första doften av smör och smet från Muurikkan. Att känna doften av sommar i dotterns hår.

humlan surrar, fjäriln prålar...

Åhå, sommarn kom till slut. Sol och värme, gräs som växer med turbofart, luften full med dofter som bara solen tar fram. Härligt. Kan vi nu snälla få ha det så här i minst en månad, plis? Man måste ju orka med vintern sen när den kommer, och man kan ge sig fanken på att den kommer. Mörkt blir det, och kallt. Jag tycker att vi nordbor (Ha, sade jag vi? Det tog bara åtta år) har en lite dålig deal med vädergudarna, faktiskt. Jag menar, på vissa andra håll i världen kan man nästan säga att sol och värme är en rättighet som alla har. Här i Norden har vi "rätt" till kyla, mörker och fallande vatten i olika former. För oss är sol och värme något vi eventuellt kan få, eller sen inte. Suck.

Å andra sidan kan man lugnt konstatera att vi är ordentligare och skötsammare än de som lever i solen, för vi har varit så illa tvungna. Vill man överleva den långa vintern i norr kan man inte ägna sig åt att leva la dolce vita, inte. Man kan inte slappna av en enda minut. Inte ens när solen skiner och humlorna surrar bland klövern, inte på riktigt. För vintern kommer.*

*Nån annan som sett på Game of Thrones? Vilken urbra serie!

Livet som...

...städerska. Det har sina sidor. Å ena sidan är jag litelite överutbildad för det. Å andra sidan är det skönt att bara feja och inte behöva tänka så mycket. Å ena sidan inbegriper det ganska äckliga moment, som att putsa avlopp, å andra sidan får man ha hörlurar och välja helt själv vad man lyssnar på. Å ena sidan... äh. Det här är hur som helst sista sommaren jag gör det evöö. I have bettär ways to earn the fyffendalers.

Några decennier i framtiden, när jag är femtioplussare, så kommer jag utan minsta tvivel att bli helt salig av nostalgi när jag tänker tillbaka till den här sommaren. Jag kommer att minnas städnyckelknippet, tvättstugan, tvättsnörena, rullarna med toapapper, glasputsmedlet, allt. Helt säkert. Men: just nu vill jag bara att den här sista veckan ska gå illa kvickt.

Vad jag sysslar med varje morgon

Imorse ca klockan kvart i nio stod jag på huvudet. Att "stå på huvudet" är en yoga-asana (ställning) där man stöder hjässan med händerna och armbågarna, sen lyfter man upp rumpan och för höfterna rakt över huvudet så att bara tårna tar i golvet, och sen lyfter man helt enkelt upp båda benen över huvudet och håller dem böjda där, eller sträcker upp dem mot taket. Jag lyckades alltså helt utan hjälp lyfta upp benen och hålla dem böjda över huvudet. I kanske en och en halv sekund, sen miste jag balansen. Så om vi ska hålla oss till sanningen lyckades jag egentligen bara prestera en sjuttons knepig variant av en kullerbytta, men den kullerbyttan är liksom på väg att bli en helt legitim "ståpåhuvu". Hehe, no way back now, and no excuses. Jag ska stå på huvu och räkna långsamt till fem före sommaren är slut.

den dagliga guldkanten

Den här lilla stunden mitt på dagen då jag först tar mig en kort tupplur på lunchen och sedan lagar en kopp te, den är min lilla vardagslyx. Sessan har ännu inte vaknat från långluren och jag har minst en halv timme på mig att dricka mitt te och ladda upp för några arbetstimmar till. Sötsuget slår i med ett vrål och om det inte finns kex eller choko i huset så äter jag en sked honung. De senaste dagarna har det blivit kaka, aj aj. Jag borde återgå till mörkmörk choklad, det nyttiga alternativet. Men äääsch det KAN jag inte göra just nu, för all mörk choklad är faktiskt slut i Houtskärboden.*

*Det märks att vi har haft en regnig och lite kylig vecka här ute, med andra ord.

Här sorteras det foton, vad gör ni?

Ibland får jag lust att säga åt karln att "hördu ids du ta lite mindre foton?" Vem orkar gå igenom tusen elva hundra miljoner foton varje vecka, hur de än är jättehärliga och mysiga och visar vårt hjärtebarn ur alla tänkbara vinklar?

Fast just satt vi och gapflabbade åt en bildserie där Sessan har helt hysteriskt roliga miner. Och visst finns det en hel del verkliga pärlor. Så kanske det ändå är bättre med för många foton än inga foton alls?

Nåmen definitivt.

Bad = plask

 

¿Qué es eso?

Julia bjuder på kvällsunderhållning i form av läppspel.