Om exakt en vecka kommer mamma och pappa från Spanien på barnbarnsrunda. Mina föräldrar, som bodde sina första 36 år i Finland och sedan tog pick och pack och flyttade till Costa Blanca med sina två barn, då 11 och 8 år gamla. Barnen sattes i spansk byskola, föräldrarna jobbade och kämpade sig igenom några väldigt magra år i början av nittiotalet. De lärde sig spanska genom att se på spansk TV och alltid försöka tala spanska i byn. Barnen, som kunde spanska flytande efter sex månader, hjälpte dem ofta med språket.
Detta språk som jag nu talar med mitt barn, för det känns så nära hjärtat. Ibland känns det lite svårt, jag hinner inte byta språk i huvudet tillräckligt snabbt. Jag måste ju tänka på spanska när jag använder spanskan, annars går det inte. Tricket är att inte översätta i huvudet, då skiter det sig ganska så fort. Hay que cambiar el chip, es lo único que funciona.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar