adjö

Så har sommaren gått. Men vad i hela friden, har sommaren redan gått? Nå nej, men Houtskärsvistelsen, som jag kopplar ihop med sommar, sol och hav, den tar slut imorgon. Vemodet är djupt, själen krymper ihop en smula, tårna är lite olyckliga över att måsta ta farväl av alla kära klippor.

Som ett symboliskt steg in i verkligheten har jag idag skickat in alla bidrags- och understödsansökningar till FPA. Moderskapsunderstöd (i form av pengar, en liten pyttesymma, men vi har fått det mesta som kommer med moderskapsförpackningen och har inte plats för mer stuff), barnbidrag, föräldradagpenning. Check, check och check. Send mai munny soon pleze, thanx.

Hej från bubblan

Aiolisåsen på den lokala gästhamnskrogen, hörni. Den är helt i sin egen klass. Hemligt recept, förstås. Och franskisarna, ojojoj. Det är bra att det kostar, annars skulle vi äta där varje dag och få seriös halsbränna, minst. Men hemlisen till att franskisarna är så goda fick jag veta förra gången vi var där: de byter frityroljan varje dag. Det gör minsann inte alla. Hah, när jag sommarjobbade på en av de amerikanska hamburgarkedjorna i Torrevieja såg jag aldrig att någon skulle ha bytt oljan. De måste väl ha bytt ut den ibland (får vi hoppas), men långt ifrån varje dag. Och mjukglassmaskinen, den putsades aldrig inuti utan all gammal glassörja fick bara ligga där och härskna. Urk.

Som tur vandrar vi mot bättre tider, lär oss att ställa högre krav och uppskattar nyttig och välproducerad mat. "Färska, lokala varor enligt säsong" och etiska slaktmetoder, heja vår lilla nordiska perfektionsbubbla. Ute i världen läser man bara om skyhöga matpriser, demonstrationer och stora konglomerat som roffar åt sig mark för att odla biobränsle istället för ätbara grödor. Inte alls bra. På den fronten går vi mot sämre tider, rejält sämre.

Och förresten så är vår nordiska bubbla inte alls så perfekt, särskilt inte på sistone. Men en bubbla är det jämfört med resten av världen, det går inte att komma ifrån. Jag vet det, men ändå blev jag upprörd när jag såg en läsarkommentar om massakern i Norge på Rundradions hemsida: "Sånt här får inte hända i Norden". Vafasen? Sånt här får inte hända någonstans. JU.

reverier

Har just haft en lång och upplyftande pratstund med en av J:s fastrar som är här i Houtskär med sin trumpetspelande son. Sonen deltar nämligen i folkhögskolans Big Band-läger som gick av stapeln idag. Denna faster och jag kommer väldigt bra överens och även om jag nuförtiden inte tänker på det särskilt ofta så är det faktiskt så att jag har träffat henne långt före jag träffade J, i och med att hon och mina föräldrar umgicks en hel del under studietiden och i viss mån även senare. Samma gäller J:s farbror, honom har jag träffat ännu mer i barndomen i och med att vi en tid bodde på samma ort och mina föräldrar hade en liten översättarfirma som anlitade hans tjänster ibland. Att det fanns en bror till som hade en son i min ålder hade jag ingen aning om. Så flyttade vi till Spanien, jag gick ut högstadiet och gymnasiet och började studera, livet såg ut att gå i en riktning... och sen fick jag ingivelsen att tillbringa ett mellanår i Finland, tänkte först bo i Helsingfors men valde slutligen Åbo, och så gick jag med i Florakören som var den enda kör i Åbo och egentligen hela Finland som jag visste något om, därför att mamma och pappa hade berättat en massa historier från tiden i Flora resp. Brahe Djäknar (vi hade till och med använt en del av körernas stamrepertoar i familjekvartetten, en HELT annan historia för en annan dag)... and the rest is history.

Jag förstår bra att vissa människor talar om ödet som något förutbestämt. Det ligger i människans natur att hela tiden försöka få ordning på kaoset omkring oss, och när man blickar tillbaka är det inte konstigt att man börjar se mönster och dolda krafter i helt slumpmässiga händelser. Jag tror dock inte på något förutbestämt öde, jag nöjer mig med att förundras och konstatera att "tänk att det faktiskt gick som det gick". För nog är det ju lite lustigt att det gick så här. Att jag och den okände sonen fattade tycke för varandra och nu startar en helt ny generation tillsammans. Det är ju nästintill omöjligt att föreställa sig hur livet skulle se ut om jag INTE hade kommit till Finland. Det är knappast någon poäng med det heller, egentligen.

Metafysiska funderingar idag, minsann. Men det är så roligt ibland att dagdrömma till ingen synlig nytta.

damen med de feta låren

Mmmm. Äter blåbär med - okej, ingen svimmar nu - röd mjölk. Måste riktigt gå till kylen och kolla på burken, och just det: 3,5 procent fett. Inte att undra på att den är så god. Tänk va bra att jag blev gravid och slutade oroa mig för vikten (på bestämd tid visserligen, men ändå). Annars hade jag aldrig hällt röd mjölk på blåbären, alltså alldrig i livet, det är ju sånt man blir fet av.

Nu undrar jag hurudan panikångest jag kommer att få EFTER graviditeten bara. Kanske ingen alls, kanske det räcker med att få börja träna yoga igen och minska på sockret, och så får det ta den tid det tar. Jag vet bara att jag har en massa byxor i garderoben som jag inte kommer att rymmas in i, och det där med byxor är det värsta.

Hej förresten, vet ni vad: det är SKÖNT att märka att jag fortfarande är jag, en kvinna som är lite lagom fåfäng och kroppsfixerad och vill se lagom slank ut i spegeln. Inget fel med det, så länge det finns någon form av balans. Den här balansgången mellan god mat (speciellt sötsaker!) och fåfängan är en del av min identitet, det har jag förstått nu. Det är inget jag behöver växa ur eller komma över. Herregud va skönt att fatta det också.

Svärsystersonen (jag vet att det heter svägerska, men svärsyster låter roligare) Walter, 5 och ett halvt år: "Du har jättefeta lår, Heidi! Jag får ju inte ens händerna att gå runt dem!" Helt ljuvligt, eller hur? Tänk vad allt man får säga när man är barn.

snark

Neej suuu-CK. Sega arbetsdagar är inget för mig. Bara så ni vet det. Det skulle behövas lite inspiration nu.

Jag kunde faktiskt ännu göra omstart på den här dagen. Ta ett dopp i havet och med ens bli helt JESS! PING! I'M AWAKE! Men jag anar att sega dagar som den här också behövs, så jag låter kroppen ha ledigt från mig och mina fina idéer.

Det finns choko i skåpet och glass i frysen och böcker att läsa. Och sidor att översätta. Nu tar vi en dos självdisciplin och fixar jobbet undan, prkl.

här är gudagott att vara

Okej, nu kan vi väl alla helt officiellt konstatera att vi har en ordentlig sommar i år? Åtminstone här i den åboländska skärgården har vi haft just så mycket regn och mulet att det har känts välkommet bland all hetta. Åååh det är så SKÖNT med värme, it never gets old. Sol och värme är bra. Sol och värme ute i skärgården, där man har vattnet nära till hands och kan hoppa i sjön när man vill, är klart ännu bättre. Och glass, glass ska man givetvis ha, annars är det inte bra. Och mjuka gräsmattor, och träd som ger skugga. Houtskär: check, check, check och check.

Jag måste göra något igår för att bota den påkrypande ångesten över att vi måste åka härifrån om en och en halv vecka. Så jag bokade tid hos frissan på måndag och en ansikts- cum fotbehandling på onsdag om två veckor. Så enkelt var det.

Houtskärlivet

Vi är tillbaka, Klimpen och jag. Hej!

Som ni kanske har märkt så har de senaste två veckorna förflutit sans bloggaktivitet. Typ "blogg - va e de?" Datorn har bara använts för att titta på Stargate Universe om kvällarna, produktionsår 1 och 2. Kanske någon gång för att lite smygkolla på fejan. Ok, kanske för att lite smygläsa favoritbloggarna också, mellan avsnitten. Men i stort sett har livet gått ut på sömn, sol, bad, lektyr, lite pyssel här och där, samvaro med svärdjur i alla åldrar och kategorier plus SGU-maratoner varje kväll. I två veckor framöver kommer tillvaron att gå ut på jobb plus allt det ovanstående. Älska Houtskär.

Klimpen hälsar, spark knuff spark. Herrejestanes vad jag är stor nu. Särskilt bysten, eller mjölkfabriken som jag kallar den. Jag bara gapar varje gång jag ser mig själv på bild. Lite på två månader kvar nu, sen kommer det att finnas en ny person här hos oss. Undrens tid nalkas.

lomasemestervacacionesledigt

Hej på er, har ni det bra? IFALL någon har missat det så är jag på loma. Jag bloggar igen om några veckor, senast. Puss och kram, sköt om er.