Mmmm. Äter blåbär med - okej, ingen svimmar nu - röd mjölk. Måste riktigt gå till kylen och kolla på burken, och just det: 3,5 procent fett. Inte att undra på att den är så god. Tänk va bra att jag blev gravid och slutade oroa mig för vikten (på bestämd tid visserligen, men ändå). Annars hade jag aldrig hällt röd mjölk på blåbären, alltså alldrig i livet, det är ju sånt man blir fet av.
Nu undrar jag hurudan panikångest jag kommer att få EFTER graviditeten bara. Kanske ingen alls, kanske det räcker med att få börja träna yoga igen och minska på sockret, och så får det ta den tid det tar. Jag vet bara att jag har en massa byxor i garderoben som jag inte kommer att rymmas in i, och det där med byxor är det värsta.
Hej förresten, vet ni vad: det är SKÖNT att märka att jag fortfarande är jag, en kvinna som är lite lagom fåfäng och kroppsfixerad och vill se lagom slank ut i spegeln. Inget fel med det, så länge det finns någon form av balans. Den här balansgången mellan god mat (speciellt sötsaker!) och fåfängan är en del av min identitet, det har jag förstått nu. Det är inget jag behöver växa ur eller komma över. Herregud va skönt att fatta det också.
Svärsystersonen (jag vet att det heter svägerska, men svärsyster låter roligare) Walter, 5 och ett halvt år: "Du har jättefeta lår, Heidi! Jag får ju inte ens händerna att gå runt dem!" Helt ljuvligt, eller hur? Tänk vad allt man får säga när man är barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar