Stora saker skola ske

Nu är det spännande tider minsann. Vi ska renovera badrummet.

Förlåt. Låt mig uttrycka det bättre.

Vi har beställt en badrumsrenovering av en firma så det enda vi kommer att göra är att punga ut pengarna. Material plus arbete. Ett historiskt första steg för oss gör-det-själv-typer.

Detta efter att ha konstaterat att vi väntar lite med att flytta härifrån men gärna säljer lägenheten till ett bra pris när det blir dags. Ett fräscht badrum höjer värdet på bostaden och gör att den är lättare att sälja. Punkt. Det kunde iofs vara intressant att lära sig att lägga kakel, men åtminstone en av oss är inte så tänd på att leka Byggare Bob just nu.

Två veckor utan badrum? Inget problem, faktiskt. Vi får använda dusch och toalett i husbolagets bastu. Bara att gå ner för trapporna, ut genom dörren och ta ett tjugotal steg till nästa byggnad. Easy-peasy. Och bra med extra motion på köpet.*

*Märker ni hur POSITIV jag är över att i åttonde månaden måsta uträtta alla behov i grannhuset? Jo, men det är jag faktiskt. Tänk om det inte fanns någon husbolagsbastu. Tänk om jag behövde stiga upp flera gånger om natten för att kissa, såsom är fallet med vissa gravida kvinnor. Nej, det här blir ju hur bra som helst.

en söndag

En söndag i förorten (ibland kallad betongdjungeln, lådstaden, Grey City):

De vaknar sent och bakar scones till frukost. Solen värmer och det blir snabbt varmt i köket. De dukar fram mysporslinet vid TV:n och tittar på en Hitchcockfilm medan de äter. När filmen är slut har det blivit mulet. De dukar bort, diskar, viker undan tvätt och bäddar sängen så det ska bli fint i lägenheten. Sedan tar de en cykeltur till närmaste affärskomplex som ligger norr om området där de bor. De börjar med Ikea som är fullt av barnfamiljer. De känner egentligen inte för att titta på möbler utan tar en fika i kafeterian och går sedan hastigt genom nedre våningen utan att köpa något. Väl ute har det börjat småregna men de vill inte hem ännu, nästa etapp är K-Rauta bara några hundra meter bort. De går raka vägen till kakelavdelningen och kollar priser och erbjudanden. Diskuterar vad som skulle se bra ut i badrummet. Han passar på och köper en burk vit möbelfärg till spjälsängen. Hennes fötter börjar kännas ganska ömma men de cyklar ännu tvärs över vägen till Gigantti och går till avdelningen där tvättmaskinerna och torktumlarna finns. En försäljare dyker upp och de börjar ställa frågor. Han är hjälpsam och kommer med många synpunkter och goda råd, de får en hel del att tänka på.

Nu är det dags att cykla hemåt, hon behöver lägga sig en stund. Han lagar maten som hon har handlat föregående dag medan hon slumrar till på sängen. De äter vid TV:n och ser två filmer, en spännande äventyrsfilm och en lättsam animerad film. Det blir mörkt ute, söndagens sista timmar tickar iväg. De borstar tänderna och går och lägger sig. Ute har det börjat ösregna.

Vad prinsessan gör en regnig lördag

Vet ni, det tar på krafterna att gå på loppis. Aj ni vet det redan? Nå bra. Nästa gång jag går på loppis kanske jag dessutom väljer en annan veckodag. Jag kunde kanske ha förutsett att loppisfolket aktiverar sig som aldrig förr på en regnig lördag, men det gjorde jag inte. Sak samma, det var roligt ändå, särskilt som jag stötte på Marie och hennes solstråle till flicka!

Men arma dagar vad jag är trött nu. Gääsp, när får jag gå och lägga mig?

Undrar om det faktiskt var jag som orkade handla två stora tunga kassar med mat efter loppisrundan, OCH släpa hem dem från bilen. Det känns inte riktigt verkligt. Det var nog den där urkraften som dom pratar om i alla preggoböcker, det måste ha varit den.

Vad prinsessan gör när klockan slår tolv

Jo, detta:

Havrekligröt och ostmacka plus högaktuell läsning. Jag kan rekommendera boken (Stora boken om barn), den berättar lugnt och sansat om allt som har med barn att göra. Den är bra särskilt om man känner sig helt grön och vill preppa sig lite, som jag. Före den magiska tvåmånaderkvar-gränsen (alltså före Full Battle Plan Mode) hade jag inget intresse av att ens titta i den, men nu läser jag girigt. Jag vill veta var det hela går ut på och framför allt bearbeta saker på förhand, särskilt förlossningen och de första veckorna efter den. Johan har fått hela kapitel 2, som behandlar allt det där, i läsläxa.

Dagens I-landsproblem: vart ska jag tråma alla babykläder vi har fått? Ah, men jag älskar denna typen av utmaningar. Om jag har en hemlig superstyrka så är det att ordna om i skåp och lådor och trolla mer utrymme ur tomma luften. Vänta bara.

planeraren kavlar upp ärmarna

Mindre än två månader kvar nu. Allt är jättebra sa barnmorskan, mina värden är bra, Klimpen mår bra, allt är så bra, så bra. Fick idag veta att jag har förberedande sammandragningar. – Känner du inte hur magen blir hård på ytan emellanåt?– Öh, jag trodde att det var babyn som gjorde det. – Känn, nu är den mjuk igen. – Aj jaHAA.

Nedkomst minus två månader, jo. Helt plötsligt är jag i Full Battle Plan Mode. En kvinna med ett mål. Jag har kartlagt behov och skrivit listor, och J och jag har haft möte på stan, med kalender och allt. Alltså får jag fnissa åt mig själv lite? Tack.

En liten stor nyhet i vår värld är att vi snart kommer att äga vår allra första tvättmaskin och torktumlare. Mamma och pappa, kan ni skicka pengar? Hehe. Eller nej, jag menar det helt på allvar.

Lunch klockan tolv

 Jo vet ni, den här dagen blev MYCKET bättre. Jag har en klok chef, precis som Jonna sa.

Aj aj, de där inlagda jalapeñosarna. NAM.

Samtal med chefen

Jag är alltså typen som inte lär sig någonting överhuvudtaget utom genom att begå misstag. Livet måste ge mig stryk för att jag ska fatta. Det finns otaliga exempel, framför allt i samband med resor (särskilt passrelaterade misstag, done'em all) och praktiska ärenden (försäkringar, postpaket, u name it). Men också alla möjliga småsaker som kan göra livet avsevärt mycket lättare eller svårare.

Som tur är jag någorlunda intelligent, så jag har faktiskt lärt mig att lära mig av mina misstag. Bra, va? Ofta går det till så att jag har en liten diskussion med mig själv, ett slags konstruktivt samtal mellan två ögon. Hade just ett sådant ute på balkongen och det gick ungefär så här:

Jag: "Usch vad jag blev hungrig och stressad före lunchen alltså. Nu är jag irriterad på allt."
Jag: "Just det. Och vad lär vi oss av det här?"
Jag: "Att lunch klockan ett inte fungerar om jag är van att äta lunch klockan tolv."
Jag: "Precis. Hädanefter lunch klockan tolv, varje dag. Du vet väl vad det innebär?"
Jag: "Jo. Deadline klockan ett betyder i praktiken deadline klockan halv tolv."
Jag: "Good girl."