Ta i ton i Åbo

Det står en glassvagn parkerad på det nyss uppfixade Lilltorget, utanför restaurangerna. Där säljs glass som tillverkas på Sergio's, en av Åbos främsta italienska restauranger. Jag har gjort mig ärende dit varenda dag denna varma vecka och testat på nya smaker varje gång: stracciatella och blåbär, pistage och blodapelsin, mörk choklad och vit choklad. Idag bara måste jag ta mörk choklad på nytt, den var inte av denna värld. Mörk choklad och banan. En överfull kopp glass kostar tre euro. Undrar vad de har imorgon?

Detta var egentligen en parentes, det riktiga ämnet för detta inlägg är att sång- och musikfesten har kört igång och en massa fab people är här i Åbo! Inväntar besök av pappa som anländer imorgon, har gått på två konserter idag och imorgon går jag på två till, på lördag har vi konsert med fantastiska Exaudio, på lördag kväll är det galamiddag, det lär vara varmt och soligt fram till måndag, kort sagt: jee.

Bara J överlever. Han är för det första inte lika förtjust i värmeböljan som jag, och för det andra så är det en jäkla cirkus just nu. När folk kommenterar att min filbunke ser stressad ut, då är det allvar på gång. På det stora hela verkar läget vara okej (sångfesten har börjat, nu är det bara att tuta och köra) men allt har inte gått som tänkt och stackarn har så mycket att åtgärda att han sover högst några timmar per natt. Jag försöker tänka ut alla möjliga belöningar till nästa vecka och är fast besluten att avhålla mig från "den föreläsande tonen". Tonen i fråga kan vara en verklig pain in the ass, av förståeliga skäl. Jag har nämligen alltid rätt.

en hemlis

Jag har ett litet erkännande. Jag har en secret crush på Matti Vanhanen sen igår. Karln är för det första lång och stilig, men det som vann mig över helt och totalt var ögonkontakten. Blicken. Den var så varm. Föreställ er det, en varm och mänsklig blick ackompanjerad av ett avslappnat och charmigt leende. På herr Vanhanen. Jag är såld.

Herren i fråga deltog alltså i en renässansmiddag modell intimare på slottet igår kväll. Detta var min tredje Jagellonicakeikka på finska, och tur det. Finskakeikka nummer ett var en pina och nummer två bara lite bättre, men nu börjar det lossna.

varmt hela veckan lång

Äsch nej äsch, jag glömde solfjädern hemma.

I övrigt: värmebölja = Happy Princess. Det är ju helt som hemma för tillfället. Alltså hemma i Spanien, fast det är ju inte hemma mera. Eller visst är det det, man kan ju ha flera "hemma".

Det lär faktiskt vara varmare här i Åbo än i Torrevieja just nu. Det ni.

at the office

Prinsessa på hemligt uppdrag, dag 2: här översätter vi spännande Top Secret-material indeed. Jättespännande. Not. Gäääsp.

Vi upptäckte en glasögonmaffia på kontoret: tre tjejer har samma glasögon. Alltså helt samma, samma modell, samma färg. Jag är en av dem och känner plötsligt för att ha mina röda glasögon imorgon.

Så kan jag meddela att även tjejer har svårt att hålla ögonkontakt över en lite generösare urringning. Vilket jag har för tillfället, eftersom boobisarna helt enkelt tar upp mer plats i kläderna vid bysten. Okej, uppfattat, lite mindre urringat imorgon då.

Många timmar kvar. Måånga.

Pommac

Hörni, Pommac är sen också helt gott. Jag vet att jag antagligen aldrig skulle säga det om jag faktiskt hade möjlighet att dricka skumpa till fest, men all the same: jag föredrar faktiskt Pommac över alkoholfri skumpa. "Pommac yhdistää" - minns ni reklamen från 80-talet? Tihi.

Preggot här hade riktigt kul på den traditionella sommarfesten hos herrskapet V-W igår. Klimpen också. Den gillade särskilt Island, som sjöngs på klimpinkubatorns beställning.

Nu måste jag HERREGUD NU MÅSTE JAG HOPPA I DUSCHEN om jag ska hinna tvätta håret före bussen far! Mera inspelning med Key. Hejdå.

Det börjar visst på G?

Efter en hel dags skivinspelningsmaraton med Key är prinsessan helt tom i huvudet. Jag har röst kvar (skrev hon med viss stolthet i fingrarna) men har inte den mentala förmågan att ta en vettig ton mer. Att spela in musik är roligt -- eller nej, bättre sagt: att öva in musik så bra att det duger att spela in är roligt. När alla verkligen kan sitt stuff, DÅ först börjar musiken andas. Är man som jag vill man dock ge järnet på varenda liten tagning och det slutar med att man knappt vet vad man heter efteråt. Jag måste öppna bloggen för att kolla. Nästan.

Det är en lite underlig känsla att kunna trosbekännelsen utantill på kyrkoslaviska men att däremot inte vara helt säker på vad man heter i efternamn. Som tur händer det inte så ofta.

ge mig en bra rubrik

Ja ba "what, klockan är åtta och J är hemma redan? Vad händer?" Han har bråda tider på kontoret, kan jag berätta. Själv ser jag också lite semibråda tider framför mig, men ingenting jämfört med hur han håller på. Här har vi minsann en som har förtjänat ett ordentligt sommarlov sen när allt är undanstökat.

Jag kör stenhårt på det här med att ta det lugnt och inte stressa. "Nej tack" is my new middle name. Fast inte när det gäller choklad, glass och annat som jag blir glad av, förstås.

Känner att jag borde poängtera att jag faktiskt äter helt nyttigt största delen av tiden. Ifall någon oroar sig. Fast vem av er gör det egentligen? Trodde väl det.