morgonstund har käck i mund

Nä nu får det räcka med det här att stiga upp klockan sju. Helt klart inget för mig. Särskilt när mitt morgonté är slut, Pirkkas gröna med vanilj. Ja, alltså ursäkta, ni som är kaffedrickare kan föreställa er en morgon utan kaffe. Different drugs, same problem. Värsta abstinensen nu. Så går det när man dag efter dag tycker att man har bättre saker att göra än att gå till butiken.

nytt

Så här ska det se ut när jag öppnar bloggen, en massa nya inlägg på de bloggar jag följer, jeessör! Tro inte att jag inte också har varit duktig på bloggfronten, jag har uppdaterat min NYA blogg. Just det, MIN NYA BLOGG. Alltså man ska ha två, en blogg är so last year, två is the shit. Alla ni där ute, get with the program.

Min nya blogg är på spanska och handlar också om mig men från det spanska perspektivet. Så ifall ni inte pluggar spanska eller kan spanska är det knappast så intressant. För mig är det dock askul att säga att jag skriver två bloggar, det låter ju nästan proffsigt.

www.casaybarco.blogspot.com

Just call me Mrs Globetrotter

Resor, resor, resor. På kommande: körturné till Italien. Direkt därefter: arbetsresa till Haifa. Åker dit direkt från Rom. Här är utmaningen: HUR packa för både turné och arbetsresa i en kappsäck? Jag bävar. Och hur orka genom en tiodagarsturné plus fem dagars intensivjobb med någorlunda fräsch hjärna? Som tur slutar det hela med ett veckoslut och jag säger redan nu, gossar och flickor, att den 12 och 13 september tänker jag ligga mycket lågt.

Snacka om kick-off på hösten, alltså.

Uppdatering om blåbärspajen: såhär dagen efter är den faktiskt himla god. Nam.

utbrott

Aaaargh säger jag bara. Nu är det en sån dag. Aaargh för mycket som händer inom de närmaste veckorna, allt på samma gång, angstangstangst. Aaargh jag är på gränsen att bli sjuk. Aaargh det blåser och jag hatar blåst. Aaargh idiotiska recept på blåbärspaj som inte funkar JUST den dan när jag inte klarar av att tänka själv. GAAAH!

Välsignade BLOGG där jag kan utgjuta mig lite. Haaaah. Sådärja. Back to normal. Ish.

Igår var min karl och jag på restaurang och firade bröllopsdagen några dagar i efterhand. Använde presentkortet till Bossa som jag fick av gööölsen. Lyxig, urbra present, tio poäng! Kände mig lite drop-dead-gorgeous i mitt nya svarta nummer från Zara och pärlsmyckena från bröllopsresan, nästan ingen makeup, solbränd hud och solkysst hår... och det var på tiden, min glamourkvot hade sjunkit under noll efter en hel sommar i samma skjorts och topp. Kvällen var skön, skumpan var torr och maten var inte av denna värld, det vattnas ännu i munnen när jag tänker på det. J tog frukt- och kycklingsalladen (!?! - first time ever?) och jag tog smörfisken, till efterrätt smakade vi på husets himmelskt goda glass. Efteråt gick vi på en promenad och sen på bio, Public Enemies med Johnny Depp och Christian Bale. Ze movie zucked a little but zis we already knew, ze guys on ze ozer hand did a good job. En kväll som denna snuddar p-e-r-f-e-k-t-i-o-n.

Jaha, borde jag gå och titta på den där blåbärspajen då...

kultur i massor

Ibland gör jag dumma saker som att laga tonfisk- och tomatsås iklädd vita byxor. Alla vet hur det slutar. Att ta på sig vita kläder är en som en utmaning för hela ens omgivning, som att ge världen en smäll i ansiktet med handsken eller hålla en röd duk framför en tjur. Man fullkomligt tigger om stryk i form av stänk, smet och klet.

Det är kulturellt just nu i Åbo. Var på evenemanget Konstens natt igår för (flina om ni vill) första gången i mitt liv. Ville se Heddy intervjua radioreportern Anna-Lena Laurén om Tjetjenien men kom sent och det fanns bara ståplatser utanför salen kvar. Inne i salen satt folk vid stora runda bord som tog en massa plats. Seriously, not cool. Sen var vi lite nyfikna på Stefan och Staffan, aldrig sett dem live och så vidare, men duon Stefan och Staffan bestod av bara Staffan Bruun eftersom det var något strul med Stefans planering. Staffan skojade tappert i en halvtimme medan micken pajade stup i ett. Pin-samt. Sen spelade Wentus Blues Band och di var ju bra, och SEN kom Arto Rintamäki & co och DÅ blev det bra. Minus ljudtekniken, alltså hur svårt får det vara att fixa sladdarna så att det inte blir en massa störningar som förstör stämningen? Skit på det.

Ikväll blir det program igen, men av det bättre slaget. Ett evenemang för en exklusiv, liten krets: Agatha Christie's Murder on the Orient Express från 1974 på 16 millimeters film, hos kompisar i Pargas. Detta blir SKOJ. Jeij för dem som ordnar sånt här!

Minnen från semestern

Första riktiga etappen: Djupviken i Geta. En ordentlig rundvandring på Getaberget, ca 7 kilometer. Vi var ivriga att röra på benen efter en hel dag i båten!



Så här såg det ut en vacker julimorgon på Rangskär, första etappen efter avresan. Kvällen innan hade det regnat och varit allmänt dystert. Stressen inför avresan gjorde att alla gick på högvarv och högspänning, jag har aldrig varit så nära att kasta svärmor i sjön. Men denna vackra morgon räddade allt :)