kultur i massor

Ibland gör jag dumma saker som att laga tonfisk- och tomatsås iklädd vita byxor. Alla vet hur det slutar. Att ta på sig vita kläder är en som en utmaning för hela ens omgivning, som att ge världen en smäll i ansiktet med handsken eller hålla en röd duk framför en tjur. Man fullkomligt tigger om stryk i form av stänk, smet och klet.

Det är kulturellt just nu i Åbo. Var på evenemanget Konstens natt igår för (flina om ni vill) första gången i mitt liv. Ville se Heddy intervjua radioreportern Anna-Lena Laurén om Tjetjenien men kom sent och det fanns bara ståplatser utanför salen kvar. Inne i salen satt folk vid stora runda bord som tog en massa plats. Seriously, not cool. Sen var vi lite nyfikna på Stefan och Staffan, aldrig sett dem live och så vidare, men duon Stefan och Staffan bestod av bara Staffan Bruun eftersom det var något strul med Stefans planering. Staffan skojade tappert i en halvtimme medan micken pajade stup i ett. Pin-samt. Sen spelade Wentus Blues Band och di var ju bra, och SEN kom Arto Rintamäki & co och DÅ blev det bra. Minus ljudtekniken, alltså hur svårt får det vara att fixa sladdarna så att det inte blir en massa störningar som förstör stämningen? Skit på det.

Ikväll blir det program igen, men av det bättre slaget. Ett evenemang för en exklusiv, liten krets: Agatha Christie's Murder on the Orient Express från 1974 på 16 millimeters film, hos kompisar i Pargas. Detta blir SKOJ. Jeij för dem som ordnar sånt här!