Ni vet känslan när man, bara som exempel, har en bamseöversättning framför sig, ännu inte har samlat ihop alla noter som behövs för den mycketmycket snart stundande terminstarten med kören, ännu inte har hunnit prissätta allt stuff som ska kuskas till loppis nästa dag och ännu inte kan utantill de stycken som ska genrepas samma kväll och framföras för publik följande kväll?
Mitt stundom lite stressiga liv, del 4351. Låter det weird att jag faktiskt väntar på nästa måndag?
Men gissa, alltså GISSA hur lättad och glad denna yrboll till planerare blev då svärföräldrarna frågade om de får ta barnbarnet med sig till Houtskär fram till måndag. Vladabam - plötsligt känns det helt okej. Vitsi vilka underbara svärisar jag har.
Men helt innerst inne sitter tant Besserwisser (alltså jag kan bli så led på henne) och skakar på huvudet och säger t-t-t med tungan. "När ska du sluta skapa stress åt dig själv, småbarnstiden är kort och flyktig och det gäller att frigöra tid, inte fylla den till bredden med allt möjligt." Hördu tant. Håll käft. Jag är en bra mamma och jag gör vägda uppoffringar hela tiden för att vara med familjen. Jag blir inte en bättre person eller bättre mamma av att bara leva för andra, och långsiktigt sett är det dessutom inte klokt eller rättvist för någon att leva så. Sådesså.
Vet ni däremot vad: jag skulle nog vara en bättre människa och bättre mamma om jag tog allting lite lugnare och lite positivare. Lite mera zen. Tror bestämt att den här hösten ska handla om just det.
Jag får börja med att slå upp zen i ordboken, har ingen aning om vad det betyder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar