The old hoods

Vi är hemma i Åbo, ett somrigt väldoftande Åbo. Borta bra men hemma bäst, fast det var alldeles underbart skönt att vara borta den här gången. I Torrevieja lär de ha fått en faslig värmebölja över sig samma dag som vi reste, och här i Åbo möttes vi av regn och kall blåst, men under den där ena magiska veckan hos mamma och pappa var vädret faktiskt snudd på perfekt.

En grej som slog mig där: mina gamla hemkvarter. De är ju som ur en film, nästan för bra för att vara sant. Där bor nästan bara spanjorer, och där finns några av de bästa och mysigaste, mest "äkta" restaurangerna i stan. Flera lekparker inom bekvämt promenadavstånd, stranden fem minuter bort. Några mycket personliga (eller tom. smått excentriska) småbutiker, och överlag en massa urbra shopping, både nytt och second hand, inom en halv kilometers radie. Två bra matbutiker plus prima kötthandlare, grönsakshandlare, fiskhandlare, bagerier. Några steg till kyrkoskvären som är stadens hjärta, och dito till den vackra hamnpromenaden. 

Tio år. Jag har bott borta i tio år.

Kyrkan och skvären, med en fin liten lekplats längre åt höger. Här samlas man mot kvällen och tittar på barnen som leker, snarvlar och njuter av att det inte längre är hett.

Teaterskvären ligger ett stenkast från kyrkoskvären, och har också en lekplats. Den romantiska gamla teatern hette Teatro Nuevo Cinema och i den har jag både sett Demolition Man på spanska och uppträtt med kvartettkonsert. Den revs, och så byggde de ett nytt teaterhus med en fin ny plaza utanför.

Mammas och pappas gata, de bor ovanför Bar El Che. Här har jag också bott i många år, fast då bodde vi i ett höghus på andra sidan gatan. Calle Gabriel Miró är en helt vanlig spansk gata med bl.a. en bar, en inredningsaffär, en köttaffär, ett bageri, en frissa, en bensinstation, ett gasförsörjningsställe (gasspisar och gasvärmare är standard) och en cykelaffär.

Ett av gatuhörnen nära oss, och ett typexempel på hur nytt och gammalt samexisterar i Torrevieja. De låga husen är från tiden som liten fiskarby, och sådana finns det ganska många av i våra kvarter.

Om man går till korsningen ovan och sedan viker åt höger ner mot havet kommer man till Bar Las Cañas, en lokal institution.

Om man fortsätter till nästa korsning och går åt vänster igen hittar man en pytteliten järnaffär med en talande papegoja utanför. Det är Ferretería Ros (uttalas råss). Mittemot finns Textil Mueble, en eklektisk textil- och inredningsaffär som har klarat recessionen genom att bli lite mindre. Förr upptog den praktiskt taget hela hörnet, nu finns det en bank på det bästa stället och Textil Mueble finns i grannen. Från bankhörnet ser man busstationen och promenaden ner mot en av marinorna och stranden. 

När man går ner till stranden från mamma och pappa passerar man Hipershoes, min lokala hovleverantör. Jag har många skopar därifrån. Dilemmat är alltid det samma: alla dessa underbara, läckra skor, men funkar de i Finland? Jag har hittills lyckats köpa just sådana som gör det, riktiga fullträffar för vår och höst, men är rejält sugen på att köpa lite eye candy nästa gång.

Barnavdelningen på Hipershoes. Seriöst, alla skoaffärer borde ha en lekhörna som den här!