Bröllop i Ingå (inte i Raseborg)

Slappna av. Det är mitt mål, mitt enda mål den här sommaren.

Och jag kan berätta att jag är ganska avslappnad efter igår. Igår var en såndär riktig sjuhelsikes tunnel av okoncentrat såsande, men den utmynnade i en sjudundrande bröllopsfest med en brud vacker som en dröm, kära och saknade vänner, rörande sång och tal, skratt och tårar av glädje. Och god mat, alltså riktigt god mat! Enkelt, men utan att pruta på kvaliteten och superbt utfört.

Det finaste var, som alltid, att se kära vänner, krama om dem och sjunga, prata, skratta, slå klackarna i taket! När vi alla har familj och bor på lite olika håll blir det ganska sällan vi träffas, men det fina med vänskap är att det kan gå hur länge som helst, när man träffas igen är det som det alltid har varit, man kan vara sig själv och det känns precis som det gjorde förr.

Ja, och nu ska jag passa på och berätta en nyhet: vi har ny bil. En fyra år gammal Renault Megane, i vår värld så gott som splitterny. Till utrustningen hör navigator, och det är här såsandet kommer in. En navigator är bra att ha, den hjälper en fram utan stress och utan att lokalsinnet behöver sättas på prov i varje korsning. Bara man matar in rätt adress. Om man händelsevis inte har kollat riktigt ordentligt vart exakt det är man ska, och förväxlar orden i adressen, då blir navigatorn ett djävulens påhitt som lurar en in i en falsk känsla av trygghet medan man tar sig allt längre och längre från rätt ställe. Om stället dit man ska är ett bröllop, en tillställning med en viss grad av etikett och punktligt schema, och man märker sitt misstag först vid ankomsten till ett helt anonymt och folktomt ställe som dessutom ligger i helt fel kommun, och det enda man har hunnit göra hemma är att tvätta håret, då sitter man och kokar och kastar en hel del mental skit på den stackars navigatorn, som sist och slutligen bara följer instruktioner och gör sitt jobb.

Inte att undra på att jag fick en asjobbig spänningshuvudvärk mot slutet av kvällen. Vi hittade burana i vårt gepäck först imorse. Magen mådde dessutom helt enligt en baksmällas alla parametrar, med den lilla detaljen att jag hade hållit mig chaufförsnykter hela kvällen. Jätterättvist, va?  Lite synd var det på den utomordentliga hotellfrukosten som min mage inte var det minsta intresserad av.

Men. Slutet gott, allting gott. om några timmar får vi krama om vår lilla solstråle och höra vad hon har sysslat med tillsammans med fammo och faffa. Och som sagt, jag är ganska avslappnad. Nu.