Magen, magen. Vad vill den mig? För en dryck vecka sedan fick den min totala uppmärksamhet då jag, utan att ha ätit något utöver det vanliga, stod ensam i ett klassrum och refluxrapade i över en timme medan jag samtidigt försökte sjunga. Det var inte så lyckat. En kort analys av de föregående dagarnas kost gav en gemensam nämnare: bröd i massor.
Så jag sa till min mage: -"Okej mage, jag lyssnar".
En vecka utan bröd, tänkte jag, för att börja någonstans. En vecka då jag dessutom bestämde mig för att tugga maten ordentligt, och äta bara så jag blev behagligt mätt. Inga problem, visade det sig. Okej, förutom att det är jäkligt svårt att komma ihåg att tugga ordentligt.
På söndag kände vi oss avslappnade och lata och iddes inte laga mat. Vad kunde då vara bättre än att äntligen testa den lokala Kotipizzan? Jag tänkte att lite pizzadeg blir ett bra test. Åh, den där stunden då vi satt alla tre framför TV:n och åt pizza medan Julia fick titta på sitt älsklingsprogram, den var sanslöst mysig.
Och gissa vad: jag hade ont i magen hela måndagen. Hela dagen, från morgon till kväll. Det frustrerande är att än så länge är det bara en gissning att det skulle bero på pizzadegen, för det kan också bero på att Julia hade en riktigt jäklig magafiru på natten mot söndag som jag kan ha blivit smittad av (fast jag kräktes inte så som hon gjorde), eller på en kombination av båda, eller på allt detta plus laktosintolerans, eller varför inte stress, eller varför inte alltsammans. Håh.
Inte känna sig uppgiven nu. Jag vill bli sams med min mage, det är huvudsaken. Vi tar det ett steg i sänder. Den här veckan är jag utan bröd och utan komjölk. Till helgen testar jag ena dagen bröd, andra dagen komjölk. Så. Talk to me, mage.
2 kommentarer:
Oj nej! Att de kan vara jobbiga de där magarna. Jag önskar att de kunde kommunicera lite bättre - till exempel ett textmeddelande några dagar innan de börjar strejka, som en förhandsvarning, skulle ju vara najs. (Men ja, ärligt talat är det väl så att de kommunicerar men vi bara inte bryr oss, eller kan inte lyssna...)
Ett kort råd från en envis mage: lämna bort mjölk, gluten och socker i en månad (helst sex veckor, säger vissa) och introducera sedan mjölk och gluten med minst två veckors mellanrum, annars vet du inte vad som beror på vad. Lättare sagt än gjort, dock.
Jag känner att jag kunde skriva en liten roman om magproblem men försöker låta bli att göra det här i kommentarfältet, men hör av dig om du vill ha lunchsällskap nån dag!
Inka-Maria vid det här läget är du en sådan magexpert att jag hängivet läser allt det du skriver om ämnet ;) Efter samtal med mamma har jag fattat att vi faktiskt har lite läggning i släkten åt magbesvärhållet och stressmage dessutom... Så all anledning i världen att känna efter och ge saker och ting sin tid. Det kan bli en utmaning att följa ditt råd, men jag är faktiskt nyfiken på hur det känns att INTE ha några som helst besvär, så på det sättet känns det motiverande att se om något av dessa födoämnen förorsakar problem.
Lunch, ja! Vilken bra idé, vi hörs!
Skicka en kommentar