Jul och nyår är förbi,
dags att samla ny energi.
Så långt räcker mina rimtalanger. I år säger jag: vardag, välkommen. Jullovet i Spanien var stundvis skönt eller rentav himmelskt, men en tillvaro i fullt hus med tre småbarn och tre olika familjekulturer kan vara pikilite påfrestande, hade ni hört det? Inte så att jag skulle ångra en enda sekund. Hur annars skulle jag ha chansen att befinna mig i samma rum med min barndomsfamilj, att se dem i ögonen, höra hur våra röster ekar i samma utrymme och prata tillsammans med det förtroende som bara en gemensam uppväxt kan ge?
Det stod skrivet någonstans att vi skulle ha det på det sättet. Något mycket, mycket viktigt ligger inte längre och oroar mig, åtminstone inte på samma sätt.
Men till helt andra saker, nog ska det vara svårt att hitta tid att blogga! Jag borde öva sång just nu, faktiskt.
Mina nyårslöften (cheesy, I know - men kraften i psykologiska föreställningar om brytningspunkter är definitivt inte att underskatta):
1. Att pröva på något nytt i kulinarisk väg, och inte alltid laga samma gamla rätter.
Detta verkställde jag igår. Voilà - babyspenat med chilistekt broiler, kokt rödbeta, bacon, halloumi och gurka.
2. Att avsätta tid då jag får - eller nästan bör - hänga på fejan, bloggen eller mejlen. Ladda upp foton, surfa på roliga sidor, ta kontakt med vänner och göra annat socialt. För annars, förstår ni, blir det inte av. Jag sugs in i karusellen av jobb, studieprojekt och familjetid och får aldrig andas ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar