måndag 13 januari 2014

Loppisproffset

På loppis nära oss med Julia, 2 år och 3 månader. Julia går omkring med en liten shoppingkärra och vi möts här och där. Plötsligt kommer hon farande och visar upp en leksak som hon har lagt i kärran.

- "Mamá, mia o e compado" (Mamá, mira lo que he comprado, mamma titta vad jag har köpt).

Vitsi de lär sig fort att konsumera, de små pluttarna! Och jag gav förstås efter, för det var en jättebra leksak. En såndär Brio-nostalgisak, en bräda med plastpluggar och hammare. Perfekt just nu, och bara fyra euro. Mot löfte att bete sig tills vi var klara.

Före vi gick ville hon absolut trycka på alla knappar på spelmaskinen som stod vid entrén. Den var inte ikopplad, och då använde hon ett av sina favorituttryck: "no e funsioona" (no funciona, fungerar inte). Det där "e" är något hon sticker in sådär behändigt varje gång hon är osäker på om det ska vara något ytterligare med i meningen, utöver det hon kan. Allt som oftast blir det något ännu inte helt behärskat verb som får bli "e".

Jag myser och ryser och faller pladask för den här språkliga utvecklingen. Det är som en explosion. Från att ha haft några få klossar har hon plötsligt ett BERG av klossar. Och hittar hela tiden nya sätt att bygga med dem. Alltså jag kunde ta ledigt från allt och bara vara med henne, läsa böcker tillsammans och iaktta allt möjligt tillsammans... det är verkligen frustrerande och knäckande att ha så fullt upp och vara så trött alltid när jag är med henne, att jag inte orkar göra mer än att typ sköta hemsysslor och ge henne lite uppmärksamhet då och då. Det märks på henne att hon inte får nog. Det jag hör oftast är "mamá coge baasooos" (mamá coge en brazos, mamma ta upp i famnen). Och jag säger aldrig nej, bara båda armarna är lediga. Det är kanske inte helt rätt det heller, men det hålls nog kuri här i huset på många andra fronter. På de flesta. Håh, men inte så att det inte skulle finnas helt tillräckliga mängder dåligt samvete på de fronter där det är lite slappare. Det här kan man hålla på och älta i all evighet. Jag slutar nu. Gonatt.
Famnpaus på playan, dagen före hemresan.

1 kommentar:

farmor anka sa...

Det är ALLTID rätt och ALDRIG fel att ta upp ett barn i famnen när detta så vill. Det är inget tecken på slapp uppfostran, det är att bemöta närhetsbehov och det måste alltid bejakas. Däremellan kan man vara nästan hur sträng som helst...