Jag ger upp. Que será, será. Det är inte meningen att ha man ska kunna ha kontroll över alla ting. Alltså faktiskt, jag har hållit på i säkert tio år nu. Fattar ni, tio år av medveten självanalys och dagboksanteckningar och inre och yttre dialog och tålmodiga justeringar för att uppnå målet den optimala veckorutinen.
Failed again. Det är onsdag klockan tretton och kvinnan här kunde lika gärna jobba som en ansiktslös docka i ett skyltfönster, så pigg och produktiv känner hon sig. Ååh, det låter faktiskt som något urskönt att få vara en ansiktslös docka ett tag och bara försvinna, en liten stund bara, vart skickar jag CV?
Jamen Heidi, hördu prinsessan, du är småbarnsmamma och du jobbar och studerar och är maximalt koncentrerad på det du gör 99 procent av tiden. Hur många gånger ska du måsta påminna dig själv om det? Läste du inte den där artikeln i Turun Sanomat där det stod att tom tid är en förutsättning för kreativitet?
Ja. Vad kan jag nu säga till det, då. Helt sant. Trött suck (livet är tungt). Bestämd suck (du ordnar tom tid åt dig, det blir bra). Lugnare suck (och så vilar du på veckosluten och börjar inte pynja med en massa grejer som nog kan vänta). Lite mer avslappnad suck. Nåja. Alla har trötta dagar. Du är människa. Kräv inte för mycket. Du är otroligt fin och duktig redan. Så, stick och ät lunch nu, Jutta väntar!
:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar