Helt perus

Det. Är. Så HIMLA svårt att hinna skriva blogg nuförtiden. Jag upprepar tyst för mig själv: "studerande morsa som jobbar, jobbande morsa som studerar..." Men det här med tålamod, det är liksom inte min grej alla gånger, fast jag tränar hårt. Suuu-ck, så jag tränar.

Idag sitter jag på bibban sedan klockan fyra och jobbar, för Julia har feber och vi har turats om med Johan att ta hand om henne så den andra hinner få något gjort. Blev klar för fem minuter sedan. Måste. Få. Blogga.

Jee, nu blir det lösryckta franska streck för hela slanten. Ready - aim - fire:

– Jag har haft det ganska bra. Låter urtrist, va? Men som studerande och jobbande småbarnsmorsa har jag lärt mig att det inte är helt normalt att allting känns bra och skönt och i balans. Med "ganska bra" menar jag sådana helt vanliga saker som att vi alla har varit friska, att jag har orkat vara inspirerad av det jag gör, att jag har känt att jag går framåt, att vi har haft gott om familjetid, att jag har cyklat och rört på mig, träffat vänner, känt mig uppskattad... ni vet, allt har varit helt perusbra. Så jag har njutit allt vad jag hinner och förberett mig på att något jobbigt ska hända förr eller senare. Som man gör. Och idag hände det: Julia vaknade med feber. Jag vet inte om jag ska sucka av lättnad eller förtvivlan.

– Jag har nyligen sjungit fyra sånger av Robert Schumann på en elevkonsert och fått betyget "proffsigt". Oujea! Härnäst sysslar vi med franska tonsättare och jag är helt galet ivrig. Ah oui, comme j'aime chanter!

Dessutom hittade jag den här smaragdgröna klänningen med empirekänsla för 35 euro, och den passade helt perfekt för konserten. 

– Julia säger "leche", "salsa", "sol" och "agua" på spanska. Hon börjar på allvar använda ord, och jag är så fascinerad och glad och dessutom lite nervös, för jag känner hela tiden att jag borde ge henne mera, prata med henne mera, ge henne ett rikare språk, använda fler uttryck, sjunga fler sånger, säga fler ramsor... tills jag kommer på mig själv och konstaterar att nu ska jag lugna ner mig.

– Och nu tänker jag cykla hem till de mina, äta något och titta på några avsnitt av Lost med Johan. Ja förresten, just det! Vi har äntligen hittat en ny TV-serie som vi båda gillar! TV-serier for evööö.