Mama loca

Orkar ni med ännu ett inlägg om Rom? Ja, det får blir nästa gång för nu har det hänt något som stjäl alla rubriker: den första snön har kommit! Ymnigt är ordet som bäst beskriver nederbörden idag. Galen finne är för övrigt det första som hjärnan har att komma med när jag tänker på hur min dag har varit. Att hämta cykeln från Berggren, där den hade fått nya vinterdäck, och cykla den till stan medan det snöade - det gick väl an. Inte bästa möjliga tajming, fast när det gällde själva vinterdäcksjobbet var ju tajmingen nästan skrämmande suverän. Men att sedan cykla till dagis (en kvart försenad på grund av snösörjan) och därifrån hem med en trött och hungrig unge bakom sig, i ett snöfall som blev bara ymnigare och ymnigare och underlaget därmed allt tjockare och sörjigare... hur galen måste man vara för att företa sig det lilla projektet då det finns en helt fungerande bil och äkta make med körkort till hands? Den vanliga 25-minutersrutten tog 50 minuter att cykla. Någonstans halvvägs mellan dagis och hemma, då krafterna tänkte börja tryta, började jag peppa mig själv med tanken 'Tur att man är finne och har lite sisu i kroppen!'. Mitt förnuft, som är en saakelis besserwisser, tittade lugnt på mig och påpekade: 'Nej, älskling. Faktum är att du helt enkelt är lite knäpp'.

Runosbacken i mitt hjärta... Höst och vinter samtidigt. Kolla, himlen är nästan gredelin.