En av livets sanningar, varsågoda: det måste bli sämre först, sen kan det bli bättre. Jag är väl medveten om att det inte låter så elegant eller insiktsfullt att säga det på det där sättet, men there you go, uttryckt i äkta Heidi-stil. Någon annan kanske skulle säga "det kan inte bli bättre förrän det blir sämre". Våtevö.
Förra veckan var då vecka Sämre. Under vecka Sämre var jag trött hela tiden, kände mig oinspirerad och lättirriterad och började ifrågasätta vad jag håller på med.
Den här veckan är (hittills) vecka Bättre med solklar marginal. Vecka Bättre har börjat med att jag har infört ledighetstvång alla hemmakvällar. Inget jobb, inga läxor. Det jag inte hinner med under dagen får bara bli ogjort. Om det blir mycket ogjort betyder det att jag måste se över tidsanvändningen mellan klockan åtta och klockan fyra, inte offra kvällsvilan eller tiden med mitt barn. Uuuuh vilken känsla! Effing drottningen av livskontroll, YEAH.
Igår hade vi en underbar, underbar stund i köket med Julia. Jag höll henne i famnen medan jag plockade ur matvaror ur butikskassen och så plötsligt fanns det ett skräp som skulle slängas bort, och det blev till en vild dans och upp-och-ner-lek som alltid började med ordet skräp, på spanska basura med mjukt b som låter som v). Prova bara, det är helt hejdlöst roligt att säga vaasSUra-vasSUra-vasSUra-vasSUra! med skarpa ss. Hehe. Åh, känslan av att ha fångat stunden var stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar