Hej, om min morsa vågar skriva om saker som känns skit så vågar jag också. Ingen misströstar nu, det här är menat som befriande och renande. Terapeftiskt, rent av. Suck, here goes:
- Det är officiellt inte roligt längre att vara singelmamma. Inte ett dugg. Jag klarar det, men det suger. Sju dagar kvar tills J kommer.
- Det är skitjobbigt att hålla hemmet i någon slags ordning helt ensam, och jag menar inte att det ska vara skinande blanka ytor och blommor på bordet utan bara så att vi typ klarar av vardagen. Jag har helt låtit kaoset vinna i det enda rum som kvittar just nu, vårt sovrum. Fast det är där jag sover och det är inte roligt att vakna till kaos varje morgon. Sak samma, jag orkar inte sköta mitt barn och mitt jobb och mina studer och hålla ordning i hela huset.
- Det finns en chans att Julia har öroninflammation. Detta är liksom precis det osmidigaste som kunde hända just nu med tanke på att jag har två leveranser den här veckan och en hel del kursstarter jag borde gå på. Imorse var hon pigg och glad men vid tvåtiden ringde de från dagis och bad mig komma och hämta henne, hon hade bara gråtit i en timme och hållit på och kliat och krafsat sig kring öronen. Så resten av dagen har jag varit hemma och pysslat om min sjuka lilla flicka. Nu skulle jag behöva en kram. Här kommer vi tillbaka till punkt ett, och cirkeln är sluten.
3 kommentarer:
Jag är en vän av icke-käckhet. Livet är lite bra ibland och lite skit ibland och ibland jättebra och ibland jätteskit. Det gör det faktiskt lättare för mig själv när jag ser att nån annan också känner sig uppgiven och trött ibland. Inte av skadeglädjeorsaker, utan för att jag då inte behöver bli rädd för min egen uppgivenhet som kommer ibland. Ganska mycket just den här hösten faktiskt.
Kram Heidi! Du klarar det några dagar till och då kommer du att uppskatta extra mycket att du inte är singelmamma på riktigt! :)
Kram. Snart är det din tur att leva loppan ute i världen. :)
Kram och kärlek i kvadrat, jag behövde just de här orden! Tack. Alltså va bra att vänner finns, det säger jag bara.
Skicka en kommentar