Oj oj. Krisblogginlägg är det nya svarta. Nu har jag fått så mycket pepp från olika håll att jag galant kommer att segla i hamn de här sista fem dagarna, och hela hösten också för den delen. I'z one lucky princess.
Julia har inte öroninflammation, och idag har hon varit med farmor och farfar hela dagen medan jag har varit på kurser, jobbat och gått på bio. Egentligen ville jag gå på yoga men hann inte gör alla fyra saker, och nu känner jag hur kroppen tittar förebrående på mig och säger "t-t-t". Men äh, kroppen, vi hinner nog. Ta det lilla lugna nu.
På konservatoriet har bollen börjat rulla, eller egentligen har den skjutit iväg som en kanonkula och nu är det bara att hålla i sig och inte trilla av. Jag har fått en pianistpartner, lovat sjunga på min gamla pianists näyttö (på svenska, anyone?), börjat smida planer om B-examen och varit på sånglektion där vi genast hittade ett klart fysiskt-tekniskt mål som vi ska jobba mot den här hösten. Som för att bekräfta den där gamla myten så låter jag klart annorlunda sedan graviditeten. Annorlunda, as in bättre. Intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar