Prinsessan har fått sig lite terapi igen

Okej, nu har jag fattat en sak: det här med att vara mamma är något så stort, så stort att man inte riktigt hinner bearbeta det förrän man kommer bort från familjen ett slag och har tid och plats för sina egna känslor och reaktioner. Jag menar, vem hinner filosofera mitt i vardagens eviga matlagnings-, disk-, byk-, bad-, blöjbytes-, klädbytes-, bus- och lekrumba? Inte jag. Men så åkte jag till Vanda på övningsläger med min kör Exaudio, och plötsligt hade jag gråten i halsen var och varannan stund. Ja tänker att okej, shitt vad jag är känslig men det är ju fin musik det här, fast vi håller på med julsånger i juni. Så börjar vi sjunga om Marias moderskänslor mot Jesus och då måste jag plötsligt koncentrera mig som fan för att inte börja lipa på allvar. Och så det mest pinsamma, hos Esbomamman vid frukostbordet. Jag och Sjundeåbruden satt och pratade om filmer och kärlekscener och så kom vi in på scenen i Love Actually där Colin Firth åker ända till Portugal och överraskar sin tjej med att fria på portugisiska, och hon överraskar honom med att tacka ja på engelska... Jag trodde liksom inte, trodde helt enkelt inte att det någonsin skulle hända att jag skulle lipa över en film länge efter att jag har sett den. Ni vet, som Meg Ryan och Rita Wilson i Sleepless in Seattle när de pratar om An affair to remember. Men jo, det gjorde jag. Allt medan Esbopappan tittade på oss tvärs över köksbordet och försökte fatta vad som händer. Ena sekunden sitter alla fyra där och löser Hbl-duellen, i nästa sekund sitter de två gästerna och stortjuter. Suck. Fniss.