På. Riktigt.

Här i livet finns det planer och så finns det det som hände istället. Planen var att gradvis tidigarelägga Sessans morgnar så att hon till sist stiger upp klockan sju. Alltså flytta hennes schema till sommartid. En kvart i taget, smärtfritt. Vi har valt att göra detta efter Englands- och Spanienresan på grund av tidsskillnaden.

Det som hände var två saker: mitt huvud ställde glömskt nog in alarmet på klockan åtta, dvs. inte kvart i åtta som planerat, men mina fingrar, som uppenbarligen fortfarande lever en timme efter finsk tid, ställde in väckning på klockan sju. Ta en stund och begrunda hur knasig man måste vara för att lyckas rådda på detta viset. That's me.

Så när alarmet går av händer följande: jag är vaken med det samma och min första tanke är "fan, jag glömde den där kvarten, hon borde ha vaknat en kvart tidigare, shitshitshittt. Nu går jag och tar upp henne denna sekund." Kände mig dum och misslyckad. Kvittrade trots allt tappert åt min sömndruckna lilla sömntuta som inte ville vakna riktigt ännu. Lade henne på skötbordet, bytte blöjan. Tittade på väggklockan.

 Nu vet vi varför jag har den här på kylskåpet.