Den gyllene morgonstunden

I min kopp: grönt te. På min tallrik: en ytterst smulig scone som blev över efter gårdagens hemmabrunch. På spellistan i Spotify: Schumanns Children Scenes. Belåten liten suck.

På köksgolvet ligger vår lilla flicka i bebisboet som jag sydde då pysselivern var störst. Baby nest heter det på engelska. Mondjö vad glad jag är att jag gjorde det, ett bebisbo är helt bäst. Flickan får sova ombonat och med en liknande skyddad känsla som i livmodern, och hela boet kan lyftas med flicka och allt från rum till rum eller direkt in i spjälsängen till natten.
(Den fina filten har gammelfarmor, alltså min farmor, stickat. Hon har om möjligt haft en ännu större pyssel- och köpiver än jag inför sessans nedkomst.)

I pappas famn kan det också hända att man somnar rätt så fort.

Jag svär, den här lilla grodan är typ det enda som kan förmå mig att offra en konsert med Exaudio. Ja hon, och postpartal utmattning kanske. Lite suckar jag nog över att inte ha kunnat åka upp till Vasa nu i helgen och varit med. Eller lite mycket. Vilken tur att det blir repris i Helsingfors om några veckor!