Måndag morgon

En grå måndag morgon kan räddas av något så enkelt som en lite lyxigare frulle till nyhetssurfandet (denna gång nektarinklyftor, fromage blanc med honung och rostade mandlar, och grönt te). Rico rico. Idag började jag med Le Figaro, härnäst skummar jag genom Corriere della Sera och sen blir det El Mundo.

Ledigt. Nya, sköna rutiner. Och nej, jag har inte blivit tokig än. Det enda som behövdes var lite struktur på det hela, lite att-göra-listor och franska streck i kalendern. Jag skulle ju gärna vara en sån människa som kan leva fri som en fågel, utan planering eller ordning, men jag fungerar inte så. För mig är det redan ett stort steg att sitta två timmar vid köksbordet och bara surfa innan jag sätter igång med dagens projekt. Dock räcker det nuförtiden med några timmars sysselsättning för att det ska kännas berättigat att sjunka ner i soffan och ägna mig åt min återfunna vän, TV:n. Ifall någon var orolig för att jag tar i för hårt, liksom.

Hela den här ledigheten är dessutom av en ganska speciell sort: det är en countdownledighet. Dagen D är den 30 september, dvs. om två veckor och fyra dagar. Jag läser "två veckor och fyra dagar" och blir flera saker samtidigt: upprymd. Förväntansfull. Lite panikslagen. Hänförd, lycklig, alldeles stilla. Fattar ni? Det finns en i princip helt färdig bebis i min mage nu. En ny människa.