Okej, NU börjar jag slita mig loss från gårdagen och inse vad som händer idag: VALBORG! Mingel med alla härliga vänner på Vårdberget. Vintern rasat, O hur härligt majsol ler och Ljuva flicka. Om några timmar. Alltså whaaat? Hur blev det sista maj nu mittiallt?!
Detta är ett ypperligt tillfälle att "estrenar" (använda för första gången) Benettonkjolen, ett slutsäsongskap från i somras. Efter lite grävande hittade jag t.o.m matchande överdel och skor i garderoben. Mycket ovanligt. Veri najs indiid!
Och i kylen väntar en flaska Freixenet Cordon Negro, min absoluta favvoskumpa.
Ni, hedersmedlemmar i crème de la crème där ute i världen: wish u were here! Skål!
fredag 30 april 2010
rosor på bordet
Nähe, det blir tydligen inget av att jobba förrän jag har fått skriva blogg.
Hej, kära blogg, och förlåt att jag har ignorerat dig flera dagar i sträck. Det har varit en hel del på g, du förstår säkert. Jag tänker nog på dig hela tiden och har kraftig bloggabstinens då och då - när något intressant händer är min första reaktion att börja formulera ett blogginlägg i huvudet. Jag anar att många känner igen sig.
När jag tittar åt vänster fastnar min blick på fyra rosor: en blodröd, en rosa, en vitrosa och en lilaskiftande gammelrosa. Den sistnämnda doftar underbart, änglar och regnbåge och marsipan, och är förtrollande vacker. Den fick jag av en äldre dam som kom till min "loge" (ett hörn i matsalen intill festsalen) efter konserten och tackade så innerligt och önskade mig lycka till med kursexamen. I lyckoruset efter konserten fick jag ett helt lass med rosor och två härligt färgstarka gerberor men det var denna lilaskiftande ros som jag riktigt öppnade ögonen för, den var så vacker.
Det känns helt overkligt att jag höll min första solokonsert igår. Igår morse kändes det ännu mer overkligt att tänka att jag om några timmar ska stå där inför publik och sjunga. Händerna var faktiskt lite svettiga på morgonkvisten, magen lite spänd. Så här nervös har jag inte varit på länge, länge. Det hjälpte lite att konstatera att "sidu, jag kan fortfarande bli nervös, va kul!", men bara lite. Efter konserten berättade mamma i telefon att jag faktiskt en gång har stått i ett badrum före familjekvartettens första eller andra uppträdande, anno 96 eller 97, och sagt att det inte går, jag klarar det inte. Detta minne har jag HELT förträngt. Det finns inte, eller jag når det åtminstone inte. Hur som helst, min konsertväxel slog i exakt två timmar före konserten och jag blev två saker samtidigt: lugn och laddad. Heja konsertväxeln, I owe you one!
Efter det gick allt som en dans. Oj, vad glad jag är att jag gjorde det här!
Hej, kära blogg, och förlåt att jag har ignorerat dig flera dagar i sträck. Det har varit en hel del på g, du förstår säkert. Jag tänker nog på dig hela tiden och har kraftig bloggabstinens då och då - när något intressant händer är min första reaktion att börja formulera ett blogginlägg i huvudet. Jag anar att många känner igen sig.
När jag tittar åt vänster fastnar min blick på fyra rosor: en blodröd, en rosa, en vitrosa och en lilaskiftande gammelrosa. Den sistnämnda doftar underbart, änglar och regnbåge och marsipan, och är förtrollande vacker. Den fick jag av en äldre dam som kom till min "loge" (ett hörn i matsalen intill festsalen) efter konserten och tackade så innerligt och önskade mig lycka till med kursexamen. I lyckoruset efter konserten fick jag ett helt lass med rosor och två härligt färgstarka gerberor men det var denna lilaskiftande ros som jag riktigt öppnade ögonen för, den var så vacker.
Det känns helt overkligt att jag höll min första solokonsert igår. Igår morse kändes det ännu mer overkligt att tänka att jag om några timmar ska stå där inför publik och sjunga. Händerna var faktiskt lite svettiga på morgonkvisten, magen lite spänd. Så här nervös har jag inte varit på länge, länge. Det hjälpte lite att konstatera att "sidu, jag kan fortfarande bli nervös, va kul!", men bara lite. Efter konserten berättade mamma i telefon att jag faktiskt en gång har stått i ett badrum före familjekvartettens första eller andra uppträdande, anno 96 eller 97, och sagt att det inte går, jag klarar det inte. Detta minne har jag HELT förträngt. Det finns inte, eller jag når det åtminstone inte. Hur som helst, min konsertväxel slog i exakt två timmar före konserten och jag blev två saker samtidigt: lugn och laddad. Heja konsertväxeln, I owe you one!
Efter det gick allt som en dans. Oj, vad glad jag är att jag gjorde det här!
tisdag 27 april 2010
Mrs Bucket calling
Min fammo är bäst på allt. Hon är speciellt bäst på att ringa precis på minuten då när det är olämpligast. Hon verkar ha ett sjätte sinne som är tuned in på dessa stunder och då slår hon numret.
Ibland är det ingen fara, man sitter typ och äter eller ska just ut genom dörren eller sover siesta eller lagar tre rätters middag med förkläde på (förkläde på = allvar på gång).
Men imorse var det nog rena rama katastrofen. Jag sitter där med min tékopp och stålsätter mig för dagens mödor eftersom jag känner mig allmänt usel av en rad olika orsaker. Nr 1: sömnlös natt. Nr 2: totalt helusel konsertövning igår vilket ledde till sömnlös natt (sluta peppa mig, jag vet att jag sjunger vackert; igår var en dålig dag, jag har sådana dagar jag också). Nr 3: jobbstress, what else? Shall I go on?
Detta kunde ju inte fammo veta. Så jag anar att hon blev en aning paff när jag inte ville gå till Turun Sanomat med ett foto och be att de gör en juttu om mig och min stora konsert. Hur jag lyckades övertyga henne att släppa saken minns jag inte längre, jag vet bara att jag lyckades hålla gråten borta tills samtalet var över. Alltså SUCK. Snacka om att mena väl och åstadkomma det motsatta.
Nobody panic. Samma har hänt förut och jag kan det här nu: lugna tag och mycket vila, inte stressa ihjäl sig för att klara allt på samma gång. Det här ska vara roligt, ju.
Skönt. Jag märker genast när jag har bytt till en lägre växel.
Ibland är det ingen fara, man sitter typ och äter eller ska just ut genom dörren eller sover siesta eller lagar tre rätters middag med förkläde på (förkläde på = allvar på gång).
Men imorse var det nog rena rama katastrofen. Jag sitter där med min tékopp och stålsätter mig för dagens mödor eftersom jag känner mig allmänt usel av en rad olika orsaker. Nr 1: sömnlös natt. Nr 2: totalt helusel konsertövning igår vilket ledde till sömnlös natt (sluta peppa mig, jag vet att jag sjunger vackert; igår var en dålig dag, jag har sådana dagar jag också). Nr 3: jobbstress, what else? Shall I go on?
Detta kunde ju inte fammo veta. Så jag anar att hon blev en aning paff när jag inte ville gå till Turun Sanomat med ett foto och be att de gör en juttu om mig och min stora konsert. Hur jag lyckades övertyga henne att släppa saken minns jag inte längre, jag vet bara att jag lyckades hålla gråten borta tills samtalet var över. Alltså SUCK. Snacka om att mena väl och åstadkomma det motsatta.
Nobody panic. Samma har hänt förut och jag kan det här nu: lugna tag och mycket vila, inte stressa ihjäl sig för att klara allt på samma gång. Det här ska vara roligt, ju.
Skönt. Jag märker genast när jag har bytt till en lägre växel.
söndag 25 april 2010
nytt i CD-hyllan
Sådärja, konsertrepertoaren är översatt till finska och svenska och programbladet ska vara klart på tisdag. Vi har minsann ambitioner här.
Det gick vilt till på min shoppingbrejk igår lördag. Jag hann till stan till halv fem så när jag hade ätit sushi var klockan fem, dvs. en timme före persiennerna rullar ner och alla går hem. Någon vits att ens börja se på kläder? Yra först en halv timme för att orientera sig bland allt nytt och börja sedan plocka ut kandidater och prova dem... öh tack, men nej tack. Istället gick jag raka vägen till Stockmanns musikavdelning och knas-shoppade musik:
-Life for rent av Dido
-Rockferry av Duffy
-Confessions on a dancefloor av Madonna
-Celebration av Madonna
-Pärlor av glas av Lisa Ekdahl
-The fame monster av Lady Gaga
-Nån CD av Rajaton vars namn jag inte kommer ihåg och som jag inte ids gå och kolla (och som tyvärr inte var så hott som jag trodde. Rajaton är... hur ska jag säga det... faktiskt, lite "begränsade". De gör typ samma låt om och om igen. Eller så var det bara fel dag för Rajaton. Bör inte uteslutas. Okej, okej, nu släpper jag sidospåret.)
Plus några DVD:n, bland dem serien Lost in Austen. Fyra fängslande, härliga delar. Pride and Prejudice with a major twist! När hertig Johan kom hem från slottet fanns det fem minuter kvar på sista delen och - åhå sidu bara: klockan var plötsligt långt över midnatt.
Det gick vilt till på min shoppingbrejk igår lördag. Jag hann till stan till halv fem så när jag hade ätit sushi var klockan fem, dvs. en timme före persiennerna rullar ner och alla går hem. Någon vits att ens börja se på kläder? Yra först en halv timme för att orientera sig bland allt nytt och börja sedan plocka ut kandidater och prova dem... öh tack, men nej tack. Istället gick jag raka vägen till Stockmanns musikavdelning och knas-shoppade musik:
-Life for rent av Dido
-Rockferry av Duffy
-Confessions on a dancefloor av Madonna
-Celebration av Madonna
-Pärlor av glas av Lisa Ekdahl
-The fame monster av Lady Gaga
-Nån CD av Rajaton vars namn jag inte kommer ihåg och som jag inte ids gå och kolla (och som tyvärr inte var så hott som jag trodde. Rajaton är... hur ska jag säga det... faktiskt, lite "begränsade". De gör typ samma låt om och om igen. Eller så var det bara fel dag för Rajaton. Bör inte uteslutas. Okej, okej, nu släpper jag sidospåret.)
Plus några DVD:n, bland dem serien Lost in Austen. Fyra fängslande, härliga delar. Pride and Prejudice with a major twist! När hertig Johan kom hem från slottet fanns det fem minuter kvar på sista delen och - åhå sidu bara: klockan var plötsligt långt över midnatt.
onsdag 21 april 2010
livstecken
I'm here, I'm here...
Bloggen lider katastrofalt denna månad MEN det betyder bara att jag är skitbra på att prioritera.
På en delad första plats på prioritetslistan har vi a) skolboksöversättningen (tajt tidtabell!) och b) projekt GL - Geliebte Lieder, min egen liedkonsert*, tjoho, applåd.
För att inte glömma Exaudios stjärnuppträdande på Svenska kulturfondens utdelningsfest imorgon. Vi e bäst!
*Gu va myky jobb det är att ordna en pyttefnuttig konsert med totalt en sångare, en pianist och en flöjtist. Om man gör allt själv. På allvar. Mycket lärorikt är det visserligen också.
Bloggen lider katastrofalt denna månad MEN det betyder bara att jag är skitbra på att prioritera.
På en delad första plats på prioritetslistan har vi a) skolboksöversättningen (tajt tidtabell!) och b) projekt GL - Geliebte Lieder, min egen liedkonsert*, tjoho, applåd.
För att inte glömma Exaudios stjärnuppträdande på Svenska kulturfondens utdelningsfest imorgon. Vi e bäst!
*Gu va myky jobb det är att ordna en pyttefnuttig konsert med totalt en sångare, en pianist och en flöjtist. Om man gör allt själv. På allvar. Mycket lärorikt är det visserligen också.
onsdag 14 april 2010
Del 2
eller
2) hur många påskägg vi åt under påskhelgen.
Svar: sex stycken Kinderägg och fyra stycken Mignonägg. Neheeej, inte per man. Men det kunde helt bra ha varit det.
2) hur många påskägg vi åt under påskhelgen.
Svar: sex stycken Kinderägg och fyra stycken Mignonägg. Neheeej, inte per man. Men det kunde helt bra ha varit det.
tisdag 13 april 2010
Påskhelgen revisited
Ett löfte är ett löfte och jag håller minsann mina löften, fast de kommer ett inlägg för sent. Före Den Stora Bloggtorkan lovade jag visst berätta om:
1) hur vi trots Alkos sabotage lyckades komma över en flaska vin (under påskhelgen)
Det är lördag och vi ska dra ut på påskviikend till Houtskär i lugn takt. Ingen stress, inga våldsamma planer som måste följas, bara att packa varsin väska och åka via butiken. Plus Alko. Jag har nämligen fått inspiration att laga en maträtt som tillreds med rödvin, och så vill man ju ha lite extra att dricka med maten också. Kanske en liten flaska brandy också kunde sitta bra.
Vi kommer till Prisman. Tar all tid i världen på oss, för vi kan minsann det här vi. Andra springer runt med inköpslistan i högsta hugg och styckmord i blicken, vi bara strosar omkring och är coolare än djupfryst fil. I kassakön ser jag plötsligt ett bekymrat uttryck i J:s ögon. Oh, shit. Vad? Jo, Alko har förstås stängt. STÄNGT. Jag blir lite förbannad. Alko har ju helt klart stängt så att alla alkisar som sträcksuper sig genom påskhelgen inte ska kunna köpa mera djävulssaft om den tar slut mitt i The Big Fat Kossuweekend. Och skit i resten. Aaaarrrrgggh doesn't begin to cover it.
J kommer dock på en plan B: han vet var det finns en flaska rödvin. På kontoret finns en sista "tackflaska" som har blivit över från tillställning X. Den tar vi. Sagt och gjort, vi kör in i rusningstrafiken i centrum och hämtar rödvinet. På vägen kollar vi Alkon på Wiklund och på Kristinegatan och de har också stängt. Förstås.
Och så gick det till denna gång.
Fortsättning följer.
1) hur vi trots Alkos sabotage lyckades komma över en flaska vin (under påskhelgen)
Det är lördag och vi ska dra ut på påskviikend till Houtskär i lugn takt. Ingen stress, inga våldsamma planer som måste följas, bara att packa varsin väska och åka via butiken. Plus Alko. Jag har nämligen fått inspiration att laga en maträtt som tillreds med rödvin, och så vill man ju ha lite extra att dricka med maten också. Kanske en liten flaska brandy också kunde sitta bra.
Vi kommer till Prisman. Tar all tid i världen på oss, för vi kan minsann det här vi. Andra springer runt med inköpslistan i högsta hugg och styckmord i blicken, vi bara strosar omkring och är coolare än djupfryst fil. I kassakön ser jag plötsligt ett bekymrat uttryck i J:s ögon. Oh, shit. Vad? Jo, Alko har förstås stängt. STÄNGT. Jag blir lite förbannad. Alko har ju helt klart stängt så att alla alkisar som sträcksuper sig genom påskhelgen inte ska kunna köpa mera djävulssaft om den tar slut mitt i The Big Fat Kossuweekend. Och skit i resten. Aaaarrrrgggh doesn't begin to cover it.
J kommer dock på en plan B: han vet var det finns en flaska rödvin. På kontoret finns en sista "tackflaska" som har blivit över från tillställning X. Den tar vi. Sagt och gjort, vi kör in i rusningstrafiken i centrum och hämtar rödvinet. På vägen kollar vi Alkon på Wiklund och på Kristinegatan och de har också stängt. Förstås.
Och så gick det till denna gång.
Fortsättning följer.
söndag 11 april 2010
Dig it
Alltså jå.
Det är lite mycky på gång nu, det mesta som tur roligt och motiverande. Har just kommit hem från konsert med Camerata, den sista i säsongens konsertserie. Ganska bra med publik, och feedbacken var minst sagt upplyftande. Jei.
Nästa projekt: Exaudio ger Goliardes et trouvères i Åbo inkommande helg. KUL!
Följande projekt: Prinsessan ger egen liedkonsert, sin första. Dagen före vappen. Gissa om det blir raj raj efteråt?
Och sen: C-kursexamen inför jury. Huuuu. Jej. Spännande. Kiva!
Det är lite mycky på gång nu, det mesta som tur roligt och motiverande. Har just kommit hem från konsert med Camerata, den sista i säsongens konsertserie. Ganska bra med publik, och feedbacken var minst sagt upplyftande. Jei.
Nästa projekt: Exaudio ger Goliardes et trouvères i Åbo inkommande helg. KUL!
Följande projekt: Prinsessan ger egen liedkonsert, sin första. Dagen före vappen. Gissa om det blir raj raj efteråt?
Och sen: C-kursexamen inför jury. Huuuu. Jej. Spännande. Kiva!
tisdag 6 april 2010
hej
Hej, jag är tillbaka. Påskhelgen har tillbringats i ett tillstånd av total relax. I nästa inlägg berättar jag om:
A) hur vi trots Alkos sabotage lyckades komma över en flaska vin
B) hur många påskägg vi har ätit, och
C) hur jag lagade Élan Bourgignon
A) hur vi trots Alkos sabotage lyckades komma över en flaska vin
B) hur många påskägg vi har ätit, och
C) hur jag lagade Élan Bourgignon
lördag 3 april 2010
torsdag 1 april 2010
Födispresenten
Soffan, igår:
(Kinderreklam går på TV)
Jag (med min barnsligaste spanska accent): Kinder Sorpresa!
J: ja, på tal om det förresten. Jag har ännu en födelsedagspresent åt dig.
Jag (som redan har fått sex röda rosor och är riktigt nöjd): OJ! Okej?
J: jag tänkte ge dig en cykel.
Jag: !!!!
J: jo för det skulle vara så kiva om du har en riktigt bra cykel.
Så nu har jag cyklat hem min nya röda cykel :)
(Kinderreklam går på TV)
Jag (med min barnsligaste spanska accent): Kinder Sorpresa!
J: ja, på tal om det förresten. Jag har ännu en födelsedagspresent åt dig.
Jag (som redan har fått sex röda rosor och är riktigt nöjd): OJ! Okej?
J: jag tänkte ge dig en cykel.
Jag: !!!!
J: jo för det skulle vara så kiva om du har en riktigt bra cykel.
Så nu har jag cyklat hem min nya röda cykel :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)