Och nu har pappa tagit fram någon random barberhopskiva. Grejt. Sliskiga killar som sjunger sliskig barbershop = mood killer par excellence. Hata barbershop, HataHataHata.

Men ganska fint att fira jul med min fina familj :)

God jul (hick!)

Glad jul! Här hos mamma och pappa börjar julafton så småningom närma sig slutet, brorsan med familj har åkt hem och vi sitter i vardagsrummet och chillar. Känns lite fel att jag smet undan för att kolla mejl/facebook/bloggen men här är jag. Vi kan kalla det ett försök att få bot på hickan (som har plågat mig hela kvällen) i lugn och ro. Funkade dessutom, den är borta. Är dock ganska säkert på att det bara är ett tillfälligt fenomen, den lurar troligtvis bakom granen och bara väntar på det rätta tillfället...

Jag minns att jag brukade få hicka ganska ofta i gymnasiet, särskilt under rasterna när mitt kompisgäng skämtade med varandra och vi skrattade så vi tänkte storkna. Ingen storknade förstås, men Heidi fick Hicka. Vilket de andra tyckte var jättelustigt så det blev aldrig någon slut på skrattet, och Heidi hade Hicka hela resten av dagen...

små glädjeämnen

Saker som gör mig GLAD:

- att vi ska ha jamón serrano och manchegoost istället för julskinka, och langostinos (jätteräkor) istället för gravlax på julbordet. Fallera och hipphurra! Har aldrig förstått mig på julskinka, aldrig. Kunde i princip skippa hela "huvudrätten" och bara äta förrätt (fisk eller skaldjur, rosolli) plus morotslåda. Finns det något NI måste ha på julbordet?

- att fynda fantastiska plagg - ljusgrön kashmirtröja för 29 evros - i MATBUTIKEN.

- att laga pepparkakshus. Årets modell blev ett Muminhus, heja Finland och Tove J!

- att sova utan väckarklocka.

- att veta att det finns en massa Jeeves & Wooster, Blackadder och Thin Blue Line i DVD-lådan.

- att det ännu finns en massa semester kvar!

These happy days

Ingen sol idag men det går minsann ingen nöd på mig. För tillfället smids det grymma pepparkaksplaner. Little Miss is in da house, gulleapan var lite blyg först men sen tog hon fram hela charmarsenalen och nu sover hon. Jag ska ta en promenad och inhandla ingredienser till the big fat pepparkaksextravaganza. J har kattallergi och känner sig trött och krasslig, säkert delvis på grund av att han äter antihistamin. Men inte går det någon nöd på honom heller. Kulkul, snart är det jul!

Livet ler. Brett.

I'm in heaven

Spanien, dag två:

Resan hit igår var lite pain för min del, mådde illa på flyget och hade huvudvärk och var trött och allt var bara jobbigt. Flyget var försenat, väskorna tog evigheter, det regnade... kort sagt, bara att blunda hårt och tänka att det blir bättre imorgon.

Och OM det blev bättre! Det regnade i natt men det störde inte nattsömnen, tvärtom. Har sovit jättegott och planerar att göra om det inatt och alla resterande nätter över de nästa två veckorna, haaaaa. Inget särskilt har hänt idag förutom att vi var till Carrefour med J på eftermiddagen. Han hade inga andra skor med sig än de han hade på fötterna och behövde köpa ett par träningsskor, alltså lenkkare på hederlig finlandssvenska. Det hela slutade med att han satte exakt 11,90 euro på ett par lenkkare medan jag pungade ut över hundra euro för två par stövlar. Som är hääärliga. Foton kommer imorgon. Kanske. Om jag känner för det. Nyckelordet för denna semester är inga måsten, alltså tasan inga måsten. Denna härliga tillvaro kan leda till vissa rubbningar i rutinerna, läs: bloggen kan bli orörd i många dagar. (Läs morsans blogg, där lär det stå ibland vad vi håller på med).

Men när jag nu håller på så kan jag ju berätta att vi har ätit kikärts- och chorizopanna plus grönsakswok idag, och druckit skumpa till. Livet ler. Nu ska jag gå tillbaka till soffan och läsa några sidor till på "The Alchemy of Murder" som handlar om mord och historiska händelser i Paris år 1889. I löööv.

Alltså lyckans suck och I think I've died and gone to heaven!

Sista blogginlägget från Finland på detta års sida. Tjo, nu åker vi till Spanien för att tillbringa två sköna veckor hos mamma och pappa. Hejdå!

Ibland

Ibland, mitt i stressen, behöver man en dag i Helsingfors med en god vän för att få prata, gå i butiker, shoppa jeans, träffa andra goda vänner och känna att livet inte bara är jäkt, jobb och planering. Alldeles särskilt nödvändigt är detta inför en semester, det är ju superviktigt för semesterkänslan att dagarna före själva semestern så småningom blir lugnare och skönare. Mycket lyckat koncept. Kommer alldeles säkert att upprepas många gånger!

Prinsessmyrans måndagsinlägg

Ifall nån har missat det så sitter jag nuförtiden fastklistrad vid datorn dagarna i ända och jobbar flitigt som en myra. Lördag, söndag, alla dagar. Men det är inte det minsta synd om mig och det vet jag. Fem dagar kvar och sen är vi i Spanien, sug på den.

Värsta peppningen att skriva blogginlägg om hur bra jag har det. Borde jag vara ärlig och skriva om allt som inte är bra också? Typ muskelknuten storlek tennisboll vid höger skulderblad? Påsarna under ögonen? Det tajta arbetsschemat? Att jag fortfarande är för tjock för att rymmas i halva min garderob? Nä, vad är detta för ynkliga försök? Inget biter på mitt positivitetspansar just nu.

J-ordet

Jobb is my middle name. Jobb is my life. Men inte länge till. Snart byts ordet jobb mot en massa andra, mycket trevligare ord. Som sol, promenader, avkoppling, semester, familj, mat. Snart.

"vardagen här, goddag"

Avverkat igår: ett stycke konsert med benhårda musiker och inspirerad, bitvis rykande färsk musik. Piano, blockflöjt, cello, pukor, xylofon, dragspel, sopran och baryton i två olika konstellationer. Utmanande tongångar, geist och rymd. Allt övande betalade sig flerfaldigt tillbaka, så ska det vara! Nästan fullsatt i publiken trots relativt lite marknadsföring, nätverket levererar. (Fejan levererar, med andra ord). Musiken var inte vad man kallar lättlyssnad men av applåderna och kommentarerna att döma var det en fin upplevelse för publiken också.

Bl.a. för min sånglärare, som var i extas. Hon hade gått fram till tonsättaren, som hade dirigerat hela konserten, och sagt: "Sam Fröjdö, du vet inte vem jag är, men du är underbar!"

Den gnistrande musiken satt i lite väl hårt, konserten fortsatte i huvudet hela natten. Idag är jag lite trög. Jobbet kallar, "arjesta päivää."

Ohmygod, sjöng Sören Lillkung och jag på samma konsert igår? Öh... what?

stå-bi

Hallåååå!

(...åååå...)

Heej!

(...eeeei...)

Det ekar i mitt huvud. För att det är tomt i mitt huvud. Just nu är det riktigt SKÖNT.

Jag är på stand-by. Bootar. Medan jag bootar kan jag berätta att det är konsert ikväll och jag kan mina sånger och allt är bra. Hoppas det kommer publik.

Känner någon igen sig?

Ok, blogg, du får vara min terapeut idag. Har tid med en halv timmes session så nu börjar vi.

Det finns ett syndrom som jag iakttar överallt omkring mig och som beklagligt ofta drabbar mig själv, nämligen DF (Duktig Flicka). Jag tycker att också personer med DF förtjänar stödgrupper som bygger på anonymitet. Om t.ex. jag skulle få ett anfall av DF kunde jag gå på ett möte, ställa mig framför alla andra och säga något i stil med:

"Hej, jag heter xxx och jag är en duktig flicka. Jag måste vara bäst på allt, klara allt och alltid vara på gott humör. Jag måste prestera över andras förväntningar och alltid överträffa mig själv. Jag måste dessutom ha båda fötterna stadigt på marken, ha bra humor, vara mogen, ha en imponerade emotionell intelligens. Jag måste vara insiktsfull, förstående, balanserad och inspirerande. Jag måste vara expert på mindfullness, senaste modet, GI och allt annat som damtidningarna upplyser oss om. Jag måste äta hälsosam dundermat och motionera regelbundet och varierat så att min kropp mår bra. Jag måste ha en snygg kropp, snyggt hår och se fräsch ut varje dag... osv."

Så här skulle det låta i början. Efter några möten och samtal skulle det bli bättre och bättre, tills det skulle låta så här:

"Hej, jag heter xxx och har inte haft DF på xx dagar. Jag är ganska duktig på ett och annat, måttligt duktig på några saker och helkass på en massa saker som jag inte bryr mig om. Mitt liv går ut på att försöka hinna med allt det jag ska hinna med, och då och då försöka ha lite egen tid. På min egen tid försöker jag ignorera skuldkänslorna för allt det jag borde göra, och istället koncentrera mig på det jag vill göra. Om jag vill sitta i soffan och dega och äta choklad så gör jag det. Om jag vill slötitta på TV-serier istället för att läsa artiklar om mindfullness och GI-mat så gör jag det också. Min kropp är inte perfekt men jag trivs för det mesta ganska bra med den."

nedskärning

Två veckor kvar tills vi åker till Spanien för att fira jul! Alltså åmigåd. Det är ju en hel MASSA saker jag ska göra innan dess. Måste börja get my shit together, ju. Åtgärd nummer ett: kortare blogginlägg. Jovars, det är hårda tider nu.

Viva la diva

Alltså de e mycke nu. Med andra ord, bloggen lider lite. Men så mycket kan jag berätta att jag har idag sett Glorious på ÅST och well, what can I say, Pirkko Mannola är en härlig diva och de andra skötte sig också helt bra (fast ja han Thibblin, mja... nåjo). Men huvudgrejen ikväll var faktiskt att bjuda fammo och faffa på teater och hinna umgås, som en liten julklapp på förhand, och det var jättelyckat. Vi tog fördrinkar och pausdrinkar och hade det allmänt gemytligt, och efter föreställningen fick vi två bussdjur skjuts hem, courtesy of faffa (som alltså hade avstått från drinkarna).

Imorgon har jag slutspurt på veckan. Lördag-söndag är vi ute i skärin hos svärdjuren. Första lediga helgen på vet inte när. Jag vet inte om jag kommer ihåg hur man varvar ner längre.

Fast nu minns jag, just det: man tar en flaska brandy... resten vet ni säkert.

Huj, värsta suputinlägget det här. Nykteristinlägg nästa gång. Balans ska de va.

Inte synd om mig mera

för jag har varit ute på promenad i eftermiddagssolen och har flyt. Skönt, skönt, skönt.

Läste på fejan att brorsan har gått och brutit handen när han åkte skridskor. Aj. Inte så skönt.

Jag har för mycket jobb (igen!), det är inte heller skönt.

Men jag har mycket, mycket kul att se fram emot denna månad, det är jätteskönt!

I vår serie Stackars mej

Feck. Ska det ta så lång tid för ett knä att läka? Jag vill ut och cykla, promenera och jogga NU! Det finns faktiskt en gräns för hur mycket jag orkar sitta hemma. Alla med i refrängen nu: "Stackars mej, det är så synd om mej!" Har dessutom ingen inspiration att fixa julmys om jag inte får vara ordentligt ute i rugget och känna hur skönt det är att komma hem. And don't give me any crap about tålamod för mitt tålamod blev slutkonsumerat i oktober när jag satt hemma i tre veckor med hosta. Is no tålamod no more. GAAAAH!