Nu är det något i farten, eller i luften, eller på gång... jag höll på att försova mig imorse. Ingen särskilt tidig väckning heller, helt enligt bodyklockan. Men som sagt, jag stängde av väckarklockan och slöt ögonen, och vips var jag borta igen. Som genom ett mirakel hördes en mycket kraftig nysning från köket så att jag vaknade på nytt. Bless J and his summer allergies. Så låg jag där en stund och tänkte att näää, va e dehää...? Kom upp i sittande ställning på ren finsk sisu. När jag sedan hade svängt benen över sängkanten och beredde mig på att stiga upp... oumaigad. Är det så här icke-morgonpigga människor känner sig varje dag? Halvdöda/drogade? Jag hade ingen aning. Jag tar tillbaka allt jag har sagt och tänkt om inställning, lättja och bortskämdhet. Om man känner sig så här varje morgon så borde man få en medalj för att man överhuvudtaget har ett liv.
Starkt grönt té. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar