säckpipor och fudge

Huuu skönt att sparka ännu ett jobbigt korrläsningsuppdrag ut i cyberrymden och ha ledigt resten av dagen... I hate korrläsning. Men det är väl utvecklande... det här brukar jag säga när jag inte vill göra något som är intelektuellt krävande, för att motivera mig själv. Fungerar med det mesta.

Just nu låter mitt hem som en av de miljoner butiker i Edinburgh som säljer allehanda tartantrams och annat turisttjafs: säckpipor och poprytmer. Jag påminns om denna fashionabla kreation:



Jag köpte CD:n på impuls i Kyle of Lochalsh, ett pyttelitet ställe strax efter bron från Skye. Vi åt himmelsk sjömat där, alla utom J som inte gillar fisk och dessutom tyckte allt var dyrt så han beställde soppa. Klassiskt soppmartyrsbeteende, alltså. Mat är helt klart hans svaga punkt. Och samtidigt en av hans styrkor, för han lagar jättegod mat. Ok, moving on: skotska säckpipor i modern tappning, alltså. Medan jag har lyssnat har jag ätit en halv platta av något som heter Scottish tablet och som är kristalliserad fudge. Smälter i munnen, det är bara socker och fett. Om jag nu skulle gå ut och köra bil har jag en känsla av att jag mittiallt skulle börja ta fel på höger och vänster, efter att ha åkt en vecka på fel sida av vägen.
I början var det särskilt jobbigt eftersom jag bara satte och spände hela tiden i baksätet och försökte "styra" bilen med blotta viljan. Raksträckor gick ännu relativt bra, men rondellerna! Till slut började jag ändå lita på pappa som nog visste vad han gjorde. För det mesta. "Jeezuz" från förarsätet betydde "hoppsan, där åkte vi fel".