It's alive

Har inte skrivit blogg på fem dagar och överlevt. Under dessa dagar har jag varvat jobb med ledighet, tagit långa promenader till stan, sjungit medeltida sånger i stämmor, lagat konfekt, pysslat julkort, varit på fest, gått på bio, kelat med min man, läst på min nya favoritbok och, och... ja. Så har det i stort sett varit. Nu är det måndag och jag vill att det ska vara söndag en dag till. Som tur är dagens jobb som skräddarsytt för denna sinnesstämning: uppdatera en broschyr som först måste kopieras in i Word, vilket innebär att jag sitter och hackar in text med automatpiloten på (och detta betalar kunden för!).

Ikväll ska jag och ett gäng floror och BD:are sjunga några julsånger för gamla tanter och farbröder på ett åldringshem. Ibland händer det att de sjunger med och då har jag svårt att sjunga för jag kan bli så rörd. För de är så söta, och vissa av dem så hjälplösa. Jag hörde detta igår på bion under en trailer: vi föds hjälplösa och dör hjälplösa och åren däremellan är en gåva. Och det kändes så sant, så sant och det är ju helt jätteskrämmande. Som tur har människan instinkten eller förmågan eller vad man vill kalla det att leva dag för dag och inte tänka på allt som är skrämmande. Så nu ska jag använda denna fantastiska gåva och utomordentliga förmåga och leva vidare. Vilket för närvarande innebär att sitta och lyssna på musik medan fingrarna säger knacketicknack på tangentordet.