Prinsessan Heidi

This just in: jag ryms i mina slim pants! Med rejäl midjekorv men strunt i det. Med en lös topp syns det inte och så kan jag gå omkring här hemma i mina säkert över tio år gamla svarta slim pants från Zara och känna mig lätt och smal. Och smått fånig över att ett slitet klädesplagg kan ha en sån effekt. Men jag har upptäckt att det här med att känna sig fånig är bra, annars tar man bara sig själv på allvar hela tiden och vad är det bra för? Blir livet längre och bättre? Blir man lyckligare? Får man mer respekt? Nej, nej och åter nej. Livet är för kort och man kan bara leva det en dag i sänder. Vet inte riktigt vart jag ska med det här semiflummiga filosoferandet nu. Annat än att: carpe diem, våga vara fånig!