Happy birfday to mee

Badabimbamkosssch! TRETTIO. Fast det blir först ikväll egentligen, närmare bestämt runt sex (visst, mamma?). Igår var jag lite rädd, faktiskt. Inte för att fylla trettio, men för att den här veckan skulle bli lite för stressig, lite för jobbig, lite för kackelorum. Men tydligen tyckte min karma att nu får det räcka, det är ju hennes födelsedag imorgon och hon ska minsann få känna sig som en prinsessa. Och whaddayaknow? Ping tjosan, ny dag, utvilad och pigg.

Efter bra workout och lite morgonlyx och mangosmoothie är det dags... att jobba. Men solen skiner där ute och jag har ingen stress idag, så snart ska jag ut på promenad!

Alltså hjääälp. Time out. What's the deal med den här dagen? Bara strul hela dagen, strul med datorn, strul med tidtabellen, strul med humöret, strul med kosten, struuuuuul. Försöker min karma säga mig något eller? Jag skulle gärna ha det i klartext i så fall. And it better be friggin' important.

Tonårsflashback på Shellmacken

I dessa tider av mognad och vuxenhet jag tycks leva i (vuxenpoängen bara regnar om mig, förutom när det gäller dammsugning och badrumsstädning) finns det stunder då jag märker att tonåringen i mig inte har gått och kolat vippen helt ännu. Hon har nog funnit sig i att det är vuxna tag som gäller nu, jag fyller trettio i år och då blir man faktiskt officiellt Vuxen. Men ibland gör jag en liten tidsresa inombords, tillbaka till nittiotalet, och märker det först efteråt. Detta hände idag på Shellmacken. Tonåringen Heidi är framför allt tuff, hon håller fejset och gör bara tuffa saker, säger bara sånt som låter tufft. Hon har koll, hon vet hur det ligger till. Dessutom är hon sizzling hot. Så jag står där och tankar bilen och har mina tuffa stövlar och min tuffa jacka och mina tuffa gröna handskar och min tuffa väska. Med svängande höfter går jag in i macken och fram till kassan, jag bara osar streetcred och cool. Typen i kassan kan inte slita ögonen från mig, jag utstrålar självsäkerhet ur alla porer och han dras liksom in i min aura av tuffhet. "Pankkikortti?" frågar han med ett beundrande leende. "Jjjjeppp" säger jag och lutar mig mot disken som om jag ägde stället. Sen strosar jag ut och bara vet att alla blickar följer mig ut genom dörren. Slow motion. Men där tar det slut. Det går inte att fumla plånboken coolt tillbaka i väskan utan den faller på marken. Av någon orsak tror jag att de där inne följer med, står vid fönstret och pekar. Jag börjar plötsligt känna mig ganska korkad. Till råga på allt beräknar jag på något sätt fel var bildörrens handtag sitter så jag fumlar förgäves i luften innan handen träffar rätt. Tillbaks till verkligheten, kadonks. Du är en idiot. Var glad för att du är vuxen och slipper tro att du är världens napa.

Ett kort inlägg till

Det är nog något extra med Pilates. De dagar jag tränar Pilates på morgon känner jag mig stark, pigg och energisk och samtidigt LUGN. Imorse drog jag både kardioversionen och golvpasset. Och nu känns det som att den här dagen är min, huaaa!

Då ska vi se: jobb till tretiden, sånglektion, Camerataövning. Alltså standardtorsdag. Bring it on!

Okej, jag börjar känna mig normal (läs: utvilad) igen. Inatt sov jag som en stock, djup salig suck. Har just varit på 45 minuters massage på Turun Hieronta-akatemia och det var urskönt, hurra för små lyxiga grejer man kan unna sig då och då! Och SOLEN SKINER...

... och magen kurrar. Grötdax!

So far

Okej, här är min skörd av POSITIVA GREJER hittills (klockan 20.07):

- jag är nu mindre störd på tavlorna i tamburen (hallen för våra rikssvenska läsare), korridoren och sovrummet. Det behövdes bara lite omplacering.

- jag orkade jobba det jag skulle idag. Inga skuld-, angst- eller andra dålighetskänslor för den sakens skull, alltså.

- jag hittade ganska många ljudfiler på Naxos musikbibliotek som jag kan stämöva med inför nästa konsert med Camerata om en dryg månad.

- this just in: J blev klar med sin skrivuppgift och vi hinner titta på en film ikväll. Soffmys! Fram med lite smörgåsar och té, ut med brandyflaskan!

En natts sömn i repris, tack

Veckoslutet gick bra men just nu är allt lite skruttigt eftersom jag inte har sovit en blund i natt. Så går det när man försummar att varva ner ordentligt efter en konsert. Konserten gick helt bra, denna gång hade jag påmint mig själv om att försöka ha lite roligt också och inte bara vara nervös hela tiden. Ändå skedde det en hel del såseri, och sådant blir man bara nervösare av. Men då tänkte jag: vitsi vad vi är bra som ändå håller det ihop. Ser ni det här med positivt tänkande, det kan jag.

Och så har det blivit kallt och snö igen, extra minuspoäng. Och jag måste jobba ganska mycket idag, mera minuspoäng. NÄR ska det hända något som ger lite pluspoäng? Tro mig, första bästa lilla blygsamt positiva grej som händer idag tänker jag hoppa på och blåsa upp tills den är något helt FANTASTISKT.