När min 11 månader gamla brorsdotter blir irriterad sänker hon båda ögonbrynen och det är som att se sig själv i spegeln. Priceless. Igår var hon förstås mest glad, det var julafton och middag med hela tjocka släkten och hon var världens absoluta mittpunkt. Inte bara det, varannan julklapp som drogs fram ur gömmorna var hennes. Det bästa kom till sist: en stor plastbil i glada färger med en tuta som spelar olika melodier och olika Disneyfigurer som hon kan vrida på så att de dansar och har sig. Bilen kan hon antingen sitta på och skjuta sig fram med fötterna eller så kan hon också stöda sig på baksätet och skuffa hela härligheten framför sig. Hon har redan lärt sig att gå med är fortfarande lite vinglig, så vad kan vara bättre. Klappen gjorde omedelbar succé. Efter ett tag valde mamma M att stänga barngrinden mellan vardagsrummet och resten av huset för att begränsa racerbilandet till ett enda rum, men det dämpade inte ivern ett enda dugg. Hon är underbar.

Hela kvällen var underbar. Underbart annorlunda, men underbart varm och familjär och avspänd. Lite som på film, fast genuinare och bättre.

Idag nollställer vi både kropp och hjärna och leker att det inte finns en morgondag att ta ställning till. Mest har min man och jag varvat läsning med solande ute på balkongen. Inte så torftigt. Trots de skällande hundarna tvärs över gatan... men hej, detta är Torrevieja och inte nån öde ö mitt i Karibiska havet. Man tackar och tar emot. Med öppna armar.

jul i Spanien, dag 2

Idag har vi ätit lunch ute i solen, 25 grader ute på balkongen. Najs. Före det har vi varit på lång, energisk promenad till vågbrytaren och längs stranden. Också najs. Sen har vi handlat och fixat läcker, lagom spicy äggröra med grönsaker, lagat jullådor och konfekt, tagit en ytterligare lång promenad till Torreviejas största hypermarket och hämtat öl, vin och avecsprit (och på något sätt klarat oss i den galna sista-dan-före-jul-ruschen), kommit hem och pynjat vidare på konfekterna och NU är det slutpresterat för idag, tack.

Imorgon ska bli så kul, så kul!

Sjunde strömavbrottet idag. Som tur är datorn försedd med nån magisk mojäng som gör att den inte dör. Här hos mamma och pappa kan man inte ha både för många elektriska apparater påkopplade samtidigt, och gissa hur det blir när man ska laga kålrotslåda och morotslåda i ugnen och samtidigt använda spisen och mikron och sen borde man sätta en maskin tvätt så alla nödvändiga plagg är rena imorgon.

Trots strömstrulet har allt gått superbra. Vi är väl ett bra team! Ska bli skönt att sova... gäsp. Gonatt.

Ankomst

Väckning 04.15 imorse. Urrmmmchhhhblä. Svärmor hade gett piller som "hjälper somna och sen försvinner ur blodet", så vi tog varsitt halvt piller halv nio och gick och lade oss nio. Plan: sov sju timmar så resedagen inte känns så tung. Pillerfan funkar inte. Plan fails abominably. Bilar fräser på utanför, vi sover inte ett juta. Men....

Nu är vi här! Och solen har varit högt på himlen hela dan, och det var varmt och skönt och ljust när vi kom och.... JAAAAAAAAA.

Dessutom är jag head over heels förälskad i min 11 månader gamla brorsdotter, eller Little Miss som morsan kallar henne. För hon är bara så gullig. Saakeli, det barnet alltså. Hemmaspråket/modersmålet är alltså engelska, men morsan (farmor) pratar svenska med henne genomgående. Så när hon ska ha en pepparkaka säger hon varken "cookie" eller biscuit" utan "kaka!"

countdown mode

Oj skööönt. Det är söndag och jag räknar detta som den första av många lediga dagar framför mig. Ser så fram emot att vara två veckor i Spanien och njuta av familjen, staden, vännerna, vädret. Fast brorsan meddelade just på Facebook att det inte ser så lovande ut... men det är ju inte GREJEN. Det kan vara hur dåligt väder som helst, det kan helt enkelt inte slå bajsvädret här. Och vädret må vara vad det är, det är stället och upplevelserna och alla minnen man får som är värdefulla.

Men nu ska jag ut på en minipromenad i regnet, annars kommer tanthöften att göra sig hörd under resan.

Nästa inlägg från Torrevieja!

Kappsäcken på sängen är halvfull, matbordet är fullbelamrat med julklappar och annat som ska tas med, det kommer att rymmas bra men jag bävar lite inför vad vågen säger. De har blivit så himla petiga med den där viktfrågan på flygplatsen, tom. handbagaget ska vägas. Bränsle är dyrt och varje kilo kostar... men jag BETALAR ju och dessutom kostar det saakelis många eurosar att flyga från Finland! Ska man sen ännu betala övervikt så kan man lika gärna stanna hemma och träffas via Skype istället. Nästan.

Äsch, nu ska jag släta ut rynkan mellan ögonbrynen, ta en skvätt brandy och slötitta på TV. Det sista kan vänta tills imorgon. Om ett och ett halvt dygn lyser hoppeligen solen på mig på sydligare breddgrader.

tankar från fåtöljen

Här sitter jag vid min mans tiptop-nystädade arbetsbord och bloggar då hans dator råkade vara på... men det är himla obekvämt att sitta här. Orsaken är enkel: istället för en stol har han en gammal, sliten, mossgrön läderfåtölj. Den är så låg att jag känner mig som en treåring vid matbordet, allt sitter lite för högt. Och den är synnerligen ful. Och detta är i grund och botten mitt fel, för det är min morfars fåtölj. Efter att morfar hade förflyttat sig till bättre fiskevatten och mommo fick en plats på ett pensionärsboende var vi upp till Österbotten för att hjälpa tömma huset. Det var en alldeles utomordentligt galen rumba, nu när man tänker tillbaka. Sist och slutligen slängde vi inte mycket, alla fick "ärva" något. Vår bil blev helt full. Jag valde tavlor, glas, noter, böcker, allt möjligt. Johan skulle ha fåtöljen. Men den kunde verkligen ha fått bli kvar, hur kär i minnet den än är. Den har funnits så länge jag minns och jag förknippade den starkt med morfar, men ändå. Den är helt enkelt jääätteful. Armstöden är så slitna att stoppningen väller fram. Den matchar inget (vilket jag påpekade, varvid J:s svar var att vi målar den. No comment).

Men J älskar tydligen den här tingesten för här finns den fortfarande. För honom är den inte obekväm som datorstol heller. Han kan både skriva skoluppsatser, mejla, surfa och spela i den. Och jag tycker att han ska få ha den. Alla behöver vi vårt eget revir.

Julkonfekt à la herrskapet G

Hemlagad julkonfekt, tadaa! Gooootttt. Måste medge att de blev riktigt snajssiga också.