När min 11 månader gamla brorsdotter blir irriterad sänker hon båda ögonbrynen och det är som att se sig själv i spegeln. Priceless. Igår var hon förstås mest glad, det var julafton och middag med hela tjocka släkten och hon var världens absoluta mittpunkt. Inte bara det, varannan julklapp som drogs fram ur gömmorna var hennes. Det bästa kom till sist: en stor plastbil i glada färger med en tuta som spelar olika melodier och olika Disneyfigurer som hon kan vrida på så att de dansar och har sig. Bilen kan hon antingen sitta på och skjuta sig fram med fötterna eller så kan hon också stöda sig på baksätet och skuffa hela härligheten framför sig. Hon har redan lärt sig att gå med är fortfarande lite vinglig, så vad kan vara bättre. Klappen gjorde omedelbar succé. Efter ett tag valde mamma M att stänga barngrinden mellan vardagsrummet och resten av huset för att begränsa racerbilandet till ett enda rum, men det dämpade inte ivern ett enda dugg. Hon är underbar.
Hela kvällen var underbar. Underbart annorlunda, men underbart varm och familjär och avspänd. Lite som på film, fast genuinare och bättre.
Idag nollställer vi både kropp och hjärna och leker att det inte finns en morgondag att ta ställning till. Mest har min man och jag varvat läsning med solande ute på balkongen. Inte så torftigt. Trots de skällande hundarna tvärs över gatan... men hej, detta är Torrevieja och inte nån öde ö mitt i Karibiska havet. Man tackar och tar emot. Med öppna armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar