oh noes

Ordentligt, informativt, underhållande och bildförsett inlägg om våra globetrotterier kommer snart. Just nu har jag bara detta på hjärtat:

Buhuuu jag missar Inför Eurovisionen! Tur att det finns reprissändningar, hårdskivor som spelar in och äkta makar med bra fingermotorik.

Say what?

Imorgon bär det av mot nya äventyr i landet där man fortfarande betalar med pund och gärna ska säga "please" och "sorry" så ofta som möjligt. Några dagar senare åker Sessan och jag tillsammans med los abuelos till landet där ordet "mañana" används rätt så ofta, dock för det mesta helt utan sarkasm.

Men hörni, nu är det något alldeles ofattbart som har hänt. Jag står och krafsar mig i huvudet och känner mig lite yr, faktiskt. Fattar ingenting, liksom.

För hur i hela friden är det möjligt att jag har lyckats packa så att jag bara har ett par skor med på hela resan?

Nej, säger mamma

Shite. Min dotter har upptäckt två saker: att hon kan bita mor i bröstvårtan, och att det är SKOJ. Jag säger till med allvarlig min, hon skrattar som en riktig lurifax. So this is it, peeps. Smekmånaden är förbi. Här och nu börjar livet som uppfostrare. Jag visste att det skulle komma men jag visste inte hur det skulle kännas. Det känns vuxet värre att inse att man i typ arton år framöver är The Voice of No.

Klick

Vi är i Åbo igen, klockan är 21.40 och jag har just laddat upp helgens foton från kameran och min nya telefon, som tar avsevärt bättre bilder än den gamla. Några favoriter:

Svärfar och den äkta mannen bränner gräs. Jag läser om Cayetana, hertiginnan av Alba och äter påskägg. Och dricker te.

Julia, motorfreak. Med Suomimössa på hjässan. Urbra.

Sköna påskhelg

Ute på Houtskär igen. Denna ostyrigt vackra ö där allt har sin egen rytm.

I fjol firade vi påsk med mamma och pappa i Torrevieja, och solen sken i ganska många dagar och då var det ljuvligt varmt. Inte hett, bara varmt. Skönt. Behagligt. Ni ser säkert vart det här är på väg. Jag älskar att komma ut till Houtskär i alla årstider för det är just årstiderna som syns så tydligt här ute i den yttre skärgården. Varje månad har sin egen karaktär, sina egna färger, sin egen luft. Det är bara så vackert här att man rent av tvingas att stanna upp. Andas. Men det är bara några veckor om året som man kan säga att det är varmt, resten av året är det kyligt, kallt eller ännu kallare. You can't hav'em all.

Fast nåjo, det blev helt varmt och skönt här i det röda huset med vita knutar ute på udden, visst. Sen när vi hade skruvat upp batterierna. Svärmor och svärfar tycker att tolv plusgrader inomhus är behagligt. Ni gissar säkert vad jag tycker.

Ju tidigare man börjar...

Vår dotter har deltagit i sin tredje körövning idag. Jag väljer att skriva 'deltagit' eftersom hon under största delen av övningen stämde in i sången, för det mesta med läppvibration. Helt perfekt läppvibration dessutom, mycket bättre än vad mamma kan. Hög underhållningsfaktor, som ni säkert gissar. Inte helt lätt att hålla mungiporna i styr när man mitt i ett känsligt pianissimo plötsligt hör 'brrrrrr!' från småsmå läppar.

...zzuumm! säger dagarna

Blogg, va e de?

Alltså höööh, jag FATTAR inte. Hej bloggande mammor, hur bär ni er åt för att hinna blogga? Jag måste, MÅSTE bli bättre på det här för jag älskar ju att blogga.

Och på tal om det, i vår serie Hur blev det nu så här? så har jag preliminärt tackat ja till ett översättningsjobb i maj. Det var liksom för bra för att vara sant: en intressant hemsida, lagom utmanande och furstligt med tid. Och pengar, förstås. Helt välkommet för en som nuförtiden lever på under tusenlappen per månad. Fast nej, pengarna är bara ett bonus, jag klarar mig ju och hade nog tänkt vara ledig hela föräldraledigheten ut. Det bara kändes som en jättevälkommen omväxling, särskilt nu när Sessan sover sina (för det mesta) klockrena tupplurar och jag har en gnutta frihet.

Hej förresten, vi hade ju kalas nu i helgen. Oj, vad kul det var att ordna kalas! Jag önskar dock att vi hade ett lite större vardagsrum så jag kunde bjuda precis alla jag verkligen vill bjuda och inte måsta lämna bort folk. Jag menar sånt suger, på allvar.

 Sessan gör kalasdebut. Här med gammelfastrarna och gufar.

 De här överraskande bekväma godingarna gjorde också sin kalasdebut. Det var först när de flesta hade gått hem som fötterna ville sträcka på sig.