Imorgon bär det av mot nya äventyr i landet där man fortfarande betalar med pund och gärna ska säga "please" och "sorry" så ofta som möjligt. Några dagar senare åker Sessan och jag tillsammans med los abuelos till landet där ordet "mañana" används rätt så ofta, dock för det mesta helt utan sarkasm.
Men hörni, nu är det något alldeles ofattbart som har hänt. Jag står och krafsar mig i huvudet och känner mig lite yr, faktiskt. Fattar ingenting, liksom.
För hur i hela friden är det möjligt att jag har lyckats packa så att jag bara har ett par skor med på hela resan?
1 kommentar:
Du har helt klart gett dig själv lov att komma hem igen med några fler i bagaget! Well done! :)
/Jessica
Skicka en kommentar