Alltså höööh, jag FATTAR inte. Hej bloggande mammor, hur bär ni er åt för att hinna blogga? Jag måste, MÅSTE bli bättre på det här för jag älskar ju att blogga.
Och på tal om det, i vår serie Hur blev det nu så här? så har jag preliminärt tackat ja till ett översättningsjobb i maj. Det var liksom för bra för att vara sant: en intressant hemsida, lagom utmanande och furstligt med tid. Och pengar, förstås. Helt välkommet för en som nuförtiden lever på under tusenlappen per månad. Fast nej, pengarna är bara ett bonus, jag klarar mig ju och hade nog tänkt vara ledig hela föräldraledigheten ut. Det bara kändes som en jättevälkommen omväxling, särskilt nu när Sessan sover sina (för det mesta) klockrena tupplurar och jag har en gnutta frihet.
Hej förresten, vi hade ju kalas nu i helgen. Oj, vad kul det var att ordna kalas! Jag önskar dock att vi hade ett lite större vardagsrum så jag kunde bjuda precis alla jag verkligen vill bjuda och inte måsta lämna bort folk. Jag menar sånt suger, på allvar.
Sessan gör kalasdebut. Här med gammelfastrarna och gufar.
De här överraskande bekväma godingarna gjorde också sin kalasdebut. Det var först när de flesta hade gått hem som fötterna ville sträcka på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar