"vardagen här, goddag"

Avverkat igår: ett stycke konsert med benhårda musiker och inspirerad, bitvis rykande färsk musik. Piano, blockflöjt, cello, pukor, xylofon, dragspel, sopran och baryton i två olika konstellationer. Utmanande tongångar, geist och rymd. Allt övande betalade sig flerfaldigt tillbaka, så ska det vara! Nästan fullsatt i publiken trots relativt lite marknadsföring, nätverket levererar. (Fejan levererar, med andra ord). Musiken var inte vad man kallar lättlyssnad men av applåderna och kommentarerna att döma var det en fin upplevelse för publiken också.

Bl.a. för min sånglärare, som var i extas. Hon hade gått fram till tonsättaren, som hade dirigerat hela konserten, och sagt: "Sam Fröjdö, du vet inte vem jag är, men du är underbar!"

Den gnistrande musiken satt i lite väl hårt, konserten fortsatte i huvudet hela natten. Idag är jag lite trög. Jobbet kallar, "arjesta päivää."

Ohmygod, sjöng Sören Lillkung och jag på samma konsert igår? Öh... what?

stå-bi

Hallåååå!

(...åååå...)

Heej!

(...eeeei...)

Det ekar i mitt huvud. För att det är tomt i mitt huvud. Just nu är det riktigt SKÖNT.

Jag är på stand-by. Bootar. Medan jag bootar kan jag berätta att det är konsert ikväll och jag kan mina sånger och allt är bra. Hoppas det kommer publik.

Känner någon igen sig?

Ok, blogg, du får vara min terapeut idag. Har tid med en halv timmes session så nu börjar vi.

Det finns ett syndrom som jag iakttar överallt omkring mig och som beklagligt ofta drabbar mig själv, nämligen DF (Duktig Flicka). Jag tycker att också personer med DF förtjänar stödgrupper som bygger på anonymitet. Om t.ex. jag skulle få ett anfall av DF kunde jag gå på ett möte, ställa mig framför alla andra och säga något i stil med:

"Hej, jag heter xxx och jag är en duktig flicka. Jag måste vara bäst på allt, klara allt och alltid vara på gott humör. Jag måste prestera över andras förväntningar och alltid överträffa mig själv. Jag måste dessutom ha båda fötterna stadigt på marken, ha bra humor, vara mogen, ha en imponerade emotionell intelligens. Jag måste vara insiktsfull, förstående, balanserad och inspirerande. Jag måste vara expert på mindfullness, senaste modet, GI och allt annat som damtidningarna upplyser oss om. Jag måste äta hälsosam dundermat och motionera regelbundet och varierat så att min kropp mår bra. Jag måste ha en snygg kropp, snyggt hår och se fräsch ut varje dag... osv."

Så här skulle det låta i början. Efter några möten och samtal skulle det bli bättre och bättre, tills det skulle låta så här:

"Hej, jag heter xxx och har inte haft DF på xx dagar. Jag är ganska duktig på ett och annat, måttligt duktig på några saker och helkass på en massa saker som jag inte bryr mig om. Mitt liv går ut på att försöka hinna med allt det jag ska hinna med, och då och då försöka ha lite egen tid. På min egen tid försöker jag ignorera skuldkänslorna för allt det jag borde göra, och istället koncentrera mig på det jag vill göra. Om jag vill sitta i soffan och dega och äta choklad så gör jag det. Om jag vill slötitta på TV-serier istället för att läsa artiklar om mindfullness och GI-mat så gör jag det också. Min kropp är inte perfekt men jag trivs för det mesta ganska bra med den."

nedskärning

Två veckor kvar tills vi åker till Spanien för att fira jul! Alltså åmigåd. Det är ju en hel MASSA saker jag ska göra innan dess. Måste börja get my shit together, ju. Åtgärd nummer ett: kortare blogginlägg. Jovars, det är hårda tider nu.

Viva la diva

Alltså de e mycke nu. Med andra ord, bloggen lider lite. Men så mycket kan jag berätta att jag har idag sett Glorious på ÅST och well, what can I say, Pirkko Mannola är en härlig diva och de andra skötte sig också helt bra (fast ja han Thibblin, mja... nåjo). Men huvudgrejen ikväll var faktiskt att bjuda fammo och faffa på teater och hinna umgås, som en liten julklapp på förhand, och det var jättelyckat. Vi tog fördrinkar och pausdrinkar och hade det allmänt gemytligt, och efter föreställningen fick vi två bussdjur skjuts hem, courtesy of faffa (som alltså hade avstått från drinkarna).

Imorgon har jag slutspurt på veckan. Lördag-söndag är vi ute i skärin hos svärdjuren. Första lediga helgen på vet inte när. Jag vet inte om jag kommer ihåg hur man varvar ner längre.

Fast nu minns jag, just det: man tar en flaska brandy... resten vet ni säkert.

Huj, värsta suputinlägget det här. Nykteristinlägg nästa gång. Balans ska de va.

Inte synd om mig mera

för jag har varit ute på promenad i eftermiddagssolen och har flyt. Skönt, skönt, skönt.

Läste på fejan att brorsan har gått och brutit handen när han åkte skridskor. Aj. Inte så skönt.

Jag har för mycket jobb (igen!), det är inte heller skönt.

Men jag har mycket, mycket kul att se fram emot denna månad, det är jätteskönt!

I vår serie Stackars mej

Feck. Ska det ta så lång tid för ett knä att läka? Jag vill ut och cykla, promenera och jogga NU! Det finns faktiskt en gräns för hur mycket jag orkar sitta hemma. Alla med i refrängen nu: "Stackars mej, det är så synd om mej!" Har dessutom ingen inspiration att fixa julmys om jag inte får vara ordentligt ute i rugget och känna hur skönt det är att komma hem. And don't give me any crap about tålamod för mitt tålamod blev slutkonsumerat i oktober när jag satt hemma i tre veckor med hosta. Is no tålamod no more. GAAAAH!