Det här var lite otippat men...
EUFORI! Ungefär ett år sedan gjorde jag mitt senaste översättningsjobb. Jag led av akut sömnbrist, var gravid och helt sönder. Borde ha blivit sjukledig, men jag kunde inte motstå den spännande chansen att planera och genomföra en språkkurs. Och så nu, november anno 2015: En liten pyttetext som är klar på under en timme. Vad händer? Översättandets glädje sköljer över mig, och jag känner mig mera hemma än på länge.
Och det är inte bara det här som har "lossnat" under de senaste veckorna.
Kort sagt så är den här livskrisen inte fullt så jobbig längre.
Det tar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar