En mjuk liten kind

Barnfritt är nog så himla skönt ibland. Men ack vad skönt det var att få en liten arm om halsen i sängen i morse, klockan tio över sju. En mjuk liten kind kantad av tovigt hår, varma små andetag och känslan att om jag nu lever i stunden så varar den här gyllene stunden för evigt. Den här otroliga, himmelska stunden i livet då vi, mamma och pappa, är det bästa vårt barn vet. I ett annat liv, någon gång i framtiden, kommer jag att längta tillbaka till just den här stunden, och jag kommer inte att komma ihåg ett dugg av allt det som var jobbigt eller rent av jättetungt ibland. Jag kommer bara att vilja dyka in under ett mjukt täcke och hålla om min lilla älskling igen. Tror jag i alla fall. Är det så det går? Jag hoppas nästan det, även om det kommer att göra ont ibland.

Att leva i ögonblicket: deal

Ibland lyckas man vara smart, riktigt smart, och göra något lyckat.

I förra veckan, efter många, långa, kämpiga veckor med flunsor och stress, frågade jag svärdjuren om de kunde tänka sig att ta Julia över helgen från och med torsdag eftermiddag. Och nu känns det som om jag vill ge inte bara dem, utan också mig själv från förra veckan en kram och säga: Tack!

Igår kväll var vi på musikalen The Last 5 Years av Jason Robert Brown, som går på Åbo Svenska Teater. Rekommenderas! Ikväll ska vi till Logomo och se Kullervo ledd av Leif Segerstam, mitt första konsertbesök på Logomo. Och sen... tomt.

Tack.

Och hördu Heidi: du har ganska mycket som snurrar på i hjärnan som du skulle vilja få gjort. Lova mig att du tar det lugnt, okej?

Okej.

What a difference a day makes

Det är den första december! Av fejan och bloggosfären att döma är jag inte den enda som sätter tummen upp för det här.

Det är ju ingen skillnad när man tittar ut genom fönstret, precis. Men sirni, den psykiska skillnaden mellan november och december är enorm. Nu i december är det äntligen okej att börja snegla på den fint uppdradade julchokladen i butikerna. Det är okej att mysa över jultidningar. Det är okej att lyssna på julmusik, det är okej att pynta av hjärtats lust. Och viktigast av allt, det finns äntligen risgrynsgröt lagad i ugn på Wiklund. Nej, jag har inte gått hela året och väntat på detta. Bara sedan augusti.

November 2014, du var en synnerligen jobbig månad på många plan. Adios med dig. Nu tänker jag låta december fylla mig av värme och glädje. Dags att träffa lite folk, för det första. Kanske pricka in något trevligt juligt program här och där, förbereda några välvalda julklappar till nära och kära, samla ihop lite gamla leksaker och föra till någon insamling, läsa recept och mysa i förväg med julledigheten i tankarna. Uuurk, låter ju som ur en julblaska. Men NEJ. I år tänker jag faktiskt unna mig allt det här utan minsta lilla självkritik. Julen FTW.

Glad advent åt er alla!