"Födelsedag på en måndag, det känns inte så himla festligt", tänkte jag här förra veckan. Att fylla år är nuförtiden ingen stor grej, men det här med födelsedag ska nog ändå vara lite speciellt, jag ser åtminstone fram emot att dagen innehåller något extra. En gnutta lyx, mais oui. Därmed blev jag i en början riktigt, riktigt sur och tvär när jag insåg att det just precis till min födelsedag är den arma tiden på månaden då humöret oftast ligger åt det bitchigare hållet. Och att det till råga på jobbstress också plötsligt kom en keikka samma kväll, med bara lördag och söndag som varsel. Like, I don't need this shit right now. Like, this shit is in actual fact diametrically opposed to the shit I actually need.
Puuuuuuh. Men sen, sen fick jag en insikt: Gå in på Facebook. Läs alla gratulationer. Feel the love.
Vilket ledde till tacksamhet, ödmjukhet inför livets stora mysterium och en riktigt lyckad, själavårdande keikka.
Därmed vill jag säga: tack, alla ni fina fina människor som jag har den stora lyckan och äran att kalla mina vänner och familj. Utan er vore livet ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar