Nåniin... nä, int ännu.

Tjenamors! Ja, vi har återinfunnit oss i den urbana vardagen. Det känns inte alls så "främmande" som det kanske borde göra efter sex veckor på en holme, med ekorrar och kråkor som närmaste grannar, men så är det. Undrar hur det riktigt har känts för Julia. I hennes värld har vi ju flyttat från gamla hemmet till ett nytt hem, och kort därefter till ytterligare ett tredje hem, och nu tillbaka till det där föregående "mellanhemmet". Tur att barn är förprogrammerade att hänga med, liksom.

Just nu kan jag inte påstå samma om mig själv. Jag hänger då inte med, utan har fallit av kärran, to-talt. Jobba, organisera sig, hitta papper, hitta noter, öö va? Barnet börjar hos dagmamma, eeh vah? Städa hemmet, mitäääh? Planera kommande keikkor, eee hur gör man? Näe. På semester-skylten sitter envist kvar på dörren till hjärnkontoret. Här måste lirkas eller sparkas, och jag vet inte vilket jag föredrar.

Men det kommer, ska ni se. Allra senast sen när det är fem före att allt skiter sig. Så ingen fara, eller hur? Nu tänker jag lägga jag upp en av favoritbilderna från sommaren. Ha en skön vecka, allihopa!