Ett solklart tecken på att en amatörbloggare comme moi åter befinner sig i detta lilla ekorrhjul som vi kallar vardagen är att hon, minst en gång per dag, tänker ut en stomme till ett blogginlägg. Reflexen kör igång så fort något bloggvärdigt händer. Då tar hon ett foto, och så har hjärnan på några sekunder tänkt ut en början, en klatschig vinkling och kanske till och med en rubrik.
Men det inlägget får ingen läsa, för hon måste studerajobbadiskalagamat, och det viktigaste av allt: ge barnet fart i gungan. Det behövs mycket fart i gungan, och ofta. "Tuia gonga atto!" (Julia gungar alto, dvs. högt).
Så nu kör vi med en recap, jes?
 |
| I helgen hade vi besök av finaste Camsan med Viggo och Viggos pappa Niklas. Jag hade bakat en äppelpaj och vi åt den i vårt kök. Det var kul! |
 |
| Vi har ärvt vinbärsbuskar av förra ägaren. Jag är inte särskilt förtjust i vinbär men Johan och Julia plockade, och så kokade Johan saft på dem. Det är jämställt med huslighetspoängen hos oss, förstår ni. |
 |
| Det var nära ögat att sommaren gick förbi utan att jag satt foten på en endaste åbåt. Men denna soliga tisdag åt jag mujkor och potatismos på Svarte Rudolf, uppe på däck. Det var så skönt att jag tänkte smälta där på fläcken. |
 |
| På onsdag var jag till stan på jobb och sedan till Ihana Kirppis vid Kaskisbacken. Det stället är väl värt sitt namn, helt på riktigt. Kolla webbsidan! Jag bokade bord nummer tre till sista veckan i september. Jee jag ska sälja grejer på loppis, har aldrig gjort det i mitt liv! |
 |
| Huslighetspoängen fortsatte att rassla in på kontot. Jag lagade saftis. Julia tyckte att det var både kallt och gott. |
 |
| När jag hann klippte jag till, strök, sicksackade och sydde Barbapapagardiner åt Julia. Tyget hittade vi av en slump på Jysk till skitbilligt pris, femton euro för fem meter. |
Citerar min dotter igen: "så, patiit!" = så, färdigt. Och "moyeng" = muy bien (mycket bra).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar